Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maskinstickning ett hantverk i sig själv

/
  • Att jobba mönster är en fördel för maskinstickandet.

Det syns allt mer stickat i höstens mode och det passar fyra kvinnor som fastnat för maskinstickat, trots att det slamrar.

Annons

– Jag vill se resultat snabbt och det får jag när jag maskinstickar, säger Christina Treard, Njutånger.

I Sverige står inte maskinstickningen så högt och anses vara något som passar den late. I Norge växer maskinstickandet men det är kanske England som är ledande i branschen. Den enda tidningen för maskinstickat som ännu publiceras är den engelska tidskriften Machine Knitting.

– Det finns en del gamla böcker, men det mesta av kunskapen finns numera på nätet, säger Ebba Rodhe, Kalvhaga, Näsviken.

Hon gick över till maskinstickning 1987 när hennes händer inte längre ville hantera de vanliga stickorna. Glädjen i hantverket och garner av höga kvaliteter var för stor för att ge upp intresset. Hon är självlärd på maskinerna och har kommit långt i sitt kunnande. För nybörjaren är det lämpligt att köra stickmaskinen manuellt. Men det finns också maskiner som ska styras med hjälp av hålkort.

– Det mesta av min stickning numera gör jag genom datorn. Det är roligt att programmera mönster, säger Ebba Rodhe.

Hon använder också program som kan ta fram mönster utifrån fotografier och som sedan kan läggas styra stickmaskinen.

Maskinerna som denna dag används i Studiefrämjandets lokaler i Hudiksvall ser inte nya ut, plastdetaljerna har gulnat. De stora tillverkarna har slutat men i Japan görs det fortfarande stickmaskiner. Kostnaden för en begagnad maskin kan starta på 600 kronor men ökar snabbt i pris och de nyaste programmerbara maskinerna kan kosta uppemot 23 000 kronor. Det slamrar rejält när stickerskorna kör sina maskiner samtidigt.

– Vi sitter tillsammans en gång i månaden för att det är roligt att umgås och samtidigt få lära sig av varandra, säger Christina Treard.

Mer läsning