Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Man är alltid på sin vakt"

/

Många svenska idrottslärare undviker att röra sina elever.
Det kan innebära riskfyllda situationer när lärarna behöver kunna passa och ta emot eleverna.

Annons

Det visar en ny svensk studie som SR:s Vetenskapsradion har tagit del av.

Bakgrunden är att Idrottslärare blivit rädda för att bli anklagade för övergrepp på sina elever och undviker därför att röra vid dem. Detta sedan flera fall av sexuella övergrepp inom skolan och idrottsvärlden uppmärksammats de senaste åren.

Detta kan få negativa effekter för både eleverna och lärarna.

– Det kommer att vara många inlärningssituationer som går förlorade. Innehållet i skolämnet idrott och hälsa kommer också att förändras eftersom det är saker man måste välja bort. En sådan arbetsmiljö där den fysiska beröringen ses i sexuella termer är ingen bra miljö för inlärning och lärande, säger Marie Öhman vid Örebro universitet, en av forskarna bakom studien, till radion.

Robert Örnehag är lärare i idrott och hälsa på Läroverket i Hudiksvall.

Han berättar att det i dag finns en medvetenhet hos honom hans kollegor.

– Det gäller att tänka till. Man är alltid på sin vakt, säger Robert Örnehag.

Då och då händer det att någon skadar sig under en idrottslektion.

– Måste jag lägga ett bandage på eleven ser jag alltid till att någon kamrat stannar kvar hos honom eller henne. I sådana situationer undviker jag att vara ensam med en enskild elev.

– Behöver eleven plåstras om går jag och hämtar plåster i stället för att ta eleven med in i ett omklädningsrum, säger Robert Örnehag.

Vissa inlärningssituationer kan också vara speciella.

Alla elever känner sig inte bekväma när de ska göra vissa övningar. Ett vanligt exempel är kullerbyttor.

– Då händer det att några ber att få utföra det så de slipper de övrigas blickar. Vid sådana tillfällen ser jag alltid till att någon av deras kamrater är kvar, säger Robert Örnehag.

När det handlar om redskapsgymnastik är det också viktigt att någon är med och är beredd på att ta emot om eleven kommer fel.

– Då försöker jag få assistans av någon annan elev, säger Robert Örnehag.

Dels handlar det om respekt inför eleverna. Dels om ren självbevarelsedrift.

– Många lärare är säkert på sin vakt och väl medvetna om att det finns en risk att bli dömd på rykten. Ingen vill riskera att utmana ödet, säger Robert Örnehag.

Mer läsning

Annons