Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyskvällens enkla nöje

/
  • Hjalmar Åker från Enånger importerade Lyskvällen från Finland. Rune Kron är en av många runt om i Hälsingland som sista lördagens i augusti placerar ut marschaller i mörkret.
  • Tryggt på torra land serverar Inga-Lill Hammarström och Olle Persson korv till hungriga besökare som Lisa Holmstrand.
  • Somliga låter sig inte skrämmas av höjden på bron som korsar passagen mellan de båda Dellensjöarna.
  • I och runt passagen mellan Dellensjöarna placerar föreningen Dellarnas Kyrkbåtsroddare ut över 500 marschaller inför Lyskvällen.

Raden av billyktor ringlar lika lång som raden av brinnande marschaller. Längs vägen lyser hundratals små prickar. Men förberedelserna är många innan mörkret fallit och människor kan komma för att njuta av Lyskvällen.

Annons

I den smala passagen mellan Dellensjöarna håller föreningen Dellarnas Kyrkbåtsroddare till. Inför aftonens Lyskväll har det inhandlats över 500 marschaller som ska placeras ut längs vägen, över bron och ute i vattnet.

Gustav Eriksson ror ekan, medan Rune Kron sitter i aktern med uppgift att tända och placera ut ljusen. När de når Norrdellens södra del tänder Rune Kron den första marschallen som fästs på en boj.

- Det var Hjalmar Åker som tog hit Lyskvällen från Finland, berättar Gustav Eriksson.

Hjalmar Åker gjorde i sitt arbete många resor till Finland och det var där han först kom i kontakt med seden.

- Och vi, vi tycker det är roligt, säger Gustav Eriksson.

Ekan kryssar mellan stenarna i det grunda vattnet och på varannan placerar Rune Kron en glimmande marschall.

- Folk åker runt och tittar på lite ljus, det är ett enkelt nöje, säger Gustav Eriksson. Människor är fascinerade av att titta på eld. Vi behöver inte musik eller raketer eller något sådant. Folk bara går runt och tittar på ljusen och pratar med varandra.

Lyskvällen under sista lördagen i augusti är ett slags farväl till sommaren. Över ekan drar ett streck med tranor förbi och trumpetar på sin färd mot sydligare trakter. Gustav Eriksson filosoferar vidare.

- Det är inte så tokigt att ha ett arrangemang som är helt tyst. Det är så mycket ljud överallt ändå. Vi hälsar hösten och tar avsked av sommaren.

Mer läsning

Annons