Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Locklåtar på Hjortstavallen

/
  • – Å kusen åt opp'na alltihop, avrundade Johanna Ulfsdotter en av de gamla låtarna om en get.
  • Kulningen genljöd mellan höjderna runt Hjortstavallen, när alla tog i med samlad kraft.

Hade korna gått på skogen runt Hjortstavallen på fredag, skulle de kanske ha kommit förväntansfullt lunkande.

Annons

Det lockades med näverlur, kohorn och gälla rop som ekade mellan bergen, men kreaturen syntes inte till. En skara muntra pensionärer var däremot på plats, bland de gamla fäbodstugorna på vallen.

Bäcken som porlar rakt igenom vallen ackompanjerade stilla Johanna Ulfsdotter, som lät höra hur kulning går till; hur fäbodjäntorna med rösten som redskap kunde locka på kreaturen, skrämma björn och varg, eller varna för dem. Och på andra sätt samtala med andra som fanns inom tranrops avstånd.

Korna lyssnade till sina lockrop, getterna till sitt, och fåren lockades in med andra toner och rop. Fäbodjäntorna fick lyssna och lära av de äldre, bland annat att inte nämna björnen vid namn. Såg man björnen, och skulle varna, fick man ta till omskrivningar som de andra genast förstod.

– Tolv män i skogen, det var björnen som hade tolv mäns kraft. Man vågade inte säga björn, för då trodde man att den blev ännu farligare, berättade Johanna Ulfsdotter.

Projektet Hudiksvall Hela Livet organiserade besöket på Hjortstavallen, där deltagarna dels fick lyssna, dels själva delta i kulningen. En tillfälligt sammansatt kvartett sjöng Hälsingesången innan det var dags för kafferast under bar himmel. En av fäbodstugorna stod för dagen öppen, och bjöd in till en husesyn bland minnen från gamla tider.

Mer läsning

Annons