Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturredaktören om Ikoner: En varmhjärtad utställning att må bra av sommaren 2016

/
  • Utställningens curator Jöran Österman, och museitekniker Kurt Lindfors hänger ett av porträtten i fotoutställningen Ikoner på Hälsinglands museum.
  • Ikoner heter Fotografiskas och Glada Hudikteaterns fotoutställning.
  • Jöran Österman är nöjd med hur de stora porträtten av modeller med Downs syndrom får ta plats med sina drömmar på museets kafé.
  • Prima ballerinan Ida. Från utställningen Ikoner.
  • Divan Niklas. Från utställningen Ikoner.
  • Polisen Mats. Från utställningen Ikoner.
  • Museitekniker Kurt Lindfors förbereder hängningen av utställningen Ikoner på Hälsinglands museum i Hudiksvall.

Ida vill bli ballerina, Shayan är en tuff revolutionär och Lotta drömmer om att vara drottning. "Ikoner" heter den vackra och djupt humanistiska fotoutställning som nu kommit "hem" till Hälsinglands museum i Hudiksvall.

Annons

Det är hemmaplan, för nog känner vi igen de lokala skådespelarna i Glada Hudikteatern; Lotta Danielsson, Mats Melin och Niklas Hillberg. Men också många andra.

Det är Fotografiska i Stockholm som, tillsammans med jubilerande Glada Hudik-teatern, fotografen Emma Svensson samt kostymörerna Linda Sandberg och Helena Andersson, har skapat denna värld där drömmar blir verklighet.

Syftet är förstås djupare än så. Det handlar om alla människors lika värde och rätten att få finnas. Om individer som trots sina olika framtidsdrömmar ändå klumpas ihop till en grupp som samhället helst inte vill ha. De med en extra kromosom, Downs syndrom, som inte är "som vi andra".

Idén växte fram i samband med ett teaterläger i Portugal i Glada Hudik-teaterns regi där deltagarna fick sminka sig och bli stjärnor för en dag. Resultatet blev så lyckat att idén fördes vidare till Fotografiska som nappade direkt.

Det är inte bara att sminka och klä ut modellerna, de är inga klädhängare eller utbytbar rekvisita. Här handlar det om verkliga människor med drömmar som kräver en realistisk bakgrund. Och där, med sminket, kläderna, miljön och tryggheten i fotostudion händer något. Jon blir Marlon Brando, med sug i blicken och tryggt lutad mot sin motorcykel. Mats är redo att ta över mordutredningen genast, i alla fall i en tuff kriminalserie på tv. Och nog är det kärlek som Miranda och anonym partner utstrålar där på Titanics däck?

Det skulle ha kunnat bli en ganska tröttsam kavalkad av porträtt av olika gestalter. Men Emma Svensson har valt att växla bildutsnitt och sätt att presentera personerna. Stiliserade tätt beskurna porträtt varvas med konstnärsmiljöer från renässansen och påkostade guldinredningar värda en kejsare. Och så det svartvita fotografiet av Veronica som krigaren Jeanne d´Arc. 21 till antalet är de, som numret på den extra kromosomen.

De är ikoner, inte i betydelsen dataprogramsymboler eller religiösa helgonbilder – även om jag anar ett andligt ljus över vissa bilder. Ikoner i betydelsen idoler, portalgestalter, arketyper. Det finns också en variation i urvalet av ikoner. Fiktionens filmhjältar möter samtida artister, politiker, sagofigurer, konstnärer och historiska gestalter.

När utställningen pressvisades i Hudiksvall på torsdagen var inte allt på plats än. Jag ser fram emot att få se filmen som visar hur fotoprojektet gick till, Peter ten Hopens dokumentärfilm om några av modellernas vardagsliv och intervjuer om att leva med ett barn med Downs syndrom. Flera av filmerna rullar hela dagen i den alldeles nybyggda hörsalen på museet.

Efter att ha fått möta den svävande balettdansösen Ida, den trygga modern Tina och den stora divan Niklas stannar ett leende kvar på väg ut från museet. Detta är en varmhjärtad utställning att må bra av sommaren 2016.

Läs mer: Micke är stolt över bilderna på Fotografiska

Hitta alla artiklar på Nöje & Kultur här

Mer läsning

Annons