Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Jag är hans mamma i evighet

/

Annons

Smaken av havrekakor fanns kvar i munnen efter fredagsfikat på jobbet, när jag hörde pappas lugna röst i telefonen.

– Björn är död, sa han.

Min äldste son.

Killen med det sneda leendet och den kluriga blicken. Han som alltid ville veta hur saker fungerade. Omtyckt, social och artig. Känslig, med ett stort hjärta. Punktlig och pålitlig. Världens bästa storebror. 

Min son. Min son.

Björn var precis på väg ut i vuxenlivet när polisen hittade hans kropp på golvet i hans rum, i lägenheten som han hyrde tillsammans med tre andra killar. Det var mina föräldrar som slog larm, när han inte dök upp för att äta lunch hos dem och för att hans farföräldrar också hade saknat honom dagen före. Poliserna som gick in och hittade honom vid tvåtiden på eftermiddagen den där novemberfredagen sa att han hade dött vid midnatt, ungefär. Ingen såg, och ingen hörde när det hände.

I veckor levde jag utan ord och form för känslan. För den fanns inga väggar, inget golv och inget tak. Känslan och hela mitt jag var bara intet, i ett ogripbart, oerhört mörker. 

Jag var naken och utan kropp. Ordlös.

Där utanför fortsatte tiden, som den gör. 

Frågorna levde sina egna liv.

– Björn, det är Mamma. Vad var det som hände? viskade jag till hans döda kropp, men fick inget svar.

Kroppen var kall och stilla. 

Vi hjälptes åt att bädda ner honom i kistan, hans far- och morföräldrar, bröderna, pappan och jag. Han låg så fint sedan, i sina vanliga kläder som vi hade valt, ärvda lakan och en mjuk grön filt.

Björn, som aldrig ville sova när han var liten.

Sakta tog känslan form och blev till en vit fjäder som ömsom svävade, ömsom virvlade och kastades hit och dit. Den blev ett dånande hav, som plötsligt tystnade.

En dag när man måste begrava sitt barn är egentligen en alldeles omöjlig dag. Ändå bar vi Björns kista in och ut ur det lilla kapellet där han ofta var med sin morfar när han var liten. Locket syntes knappt under alla blommor och jag höll handtaget i höjd med hans vänstra hand. Hans pappa tog den motsatta sidan. Vid fötterna bar Björns båda bröder, vid huvudänden hans två bästa polare. 

Det fanns inget annat sätt. Jag, som bar honom till livet, stod inte ut med tanken på att se andra bära bort honom när han var död.

Min Björn blev 20 år, fyra månader och 23 dagar. Det var hans tid på jorden innan han dog av en överdos av de mediciner han tog mot ångest, depression och en drogutlöst psykos. Han fick all hjälp som finns att få i vården och hela det svenska trygghetssystemet mot sitt missbruk och sin sjukdom. Han tog emot det mesta; en del tackade han nej till. Vi i familjen och hans vänner gjorde allt vi kunde för honom. 

Ibland har jag tänkt att han saknade förmågan att känna sig älskad.

Inga droger fanns i hans kropp när han dog. Inte ens alkohol.

Bland hans saker hittade vi inget brev, inget meddelande, inga tecken på att han hade gett upp. Bara planer framåt: inbokade konserter, möten med arbetsförmedlaren, vardagliga och positiva sms-konversationer och chatter med kompisar de sista timmarna vi vet att han levde. Betalda räkningar. Kvitton på körlektioner. Nyckelringar från NA, Anonyma Narkomaner, som visade på sex månaders nykterhet och drogfrihet, och så en ensam vit bricka som visar att han haft ett återfall men gått tillbaka till NA igen.

Vi kommer aldrig att få veta mer. 

Nu får vi bara välja vad vi vill tro.

Förut, när jag tittade på stjärnorna, brukade jag låtsas att det var jag som tände dem. Nu tänker jag att det är Björn som gör det. Och jag bär en tung väska med mig genom resten av mitt liv. Den är full av ädelstenar, var och en ett minne av Björn. Jag ska stanna till ofta, ofta, och titta i den.

Björns mamma, det är jag. 

I evighet.

Är du förälder i evighet? Dela med dig här

Läs fler krönikor av Elisabet Greek

Det farliga är inte att våga bry sig

Utan ett hem står man inte ut

Rätta munnen efter historien

Världen har gått framåt

Äntligen! Nu finns Helahälsingland som app. Ladda ner här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning