Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Förnya sig? Aldrig i livet!

/

Annons

Jag älskar Gudrun Sjödéns kataloger. Jag äger inte och har aldrig ägt ett enda av hennes plagg, men jag gillar stilen även om det känns för färgglatt för mig. Ibland när saker är lite jobbiga tänker jag att det vore fint att vara en Gudrun Sjödén-flicka med blek hy och rosa kinder och allvarsam blick, och stå på en gisten förstubro någonstans med en korg äpplen i famnen och stirra ut över ett hav och veta att inne i det gamla huset med rätt kala, ruffa väggar finns det fem andra Gudrun Sjödén-flickor som är mina kompisar. Vi sitter i varsin grön sammetsfåtölj mitt i det kala rummet och vi har inga behov, bara av ett äpple då och då, och en kokt pära, och annars sitter vi här och är naturligt vackra och ibland hämtar vi ved och ibland skrattar vi i samförstånd åt icke-ironiska saker och däremellan ligger vi på våra vackra sängar och läser poesi – enbart poesi, inga tarvliga deckare eller banala nutida kärlekshistorier. Poesi under tjocka överkast. Eller sitter vi lite slarvigt ovanpå sängen bara, men förstås med tjocka raggsockor på våra (släta, lena, små) fötter. Vi är ganska ofta rödhåriga.

Våra kläder är alltid lager på lager och aldrig att vi känner oss udda. Bara härliga, unika och fria. Och sen går vi ut runt knuten och hämtar björkved. Den är förstås torr och fin.

I verkligheten finns det såklart en och annan klänning i sortimentet som jag kan tänka mig, och jag älskar lager-på-lager-grejerna i katalogerna – färgglada, mönstrade saker på fräcka modeller. Men ni vet hur det skulle bli – jag skulle stå där som en clown och känna mig utklädd.

En gång gjorde en frisör ett försök att fräcka till mig lite. "En asymmetrisk page är ju lite busigt!" sa hon. Jag sa tveksamt ja, även om jag borde ha sett varningstecknen i och med ordet busigt. Busigt i frisyr-sammanhang innebär något som frisören och ofta bäraren tycker blir ungdomligt, men som ofta bara ger motsatt effekt.

Hur som helst. Hon satte saxen i håret och gjorde en asymmetrisk page. Jag tänkte "jag vänjer mig nog" och gick hem och grät – jag var ju för ung för att vara en kulturtant (även om jag älskar och omfamnar hela begreppet kulturtant)! Nästa dag gick jag i panik till frisören igen. KLIPP AV, sa jag sammanbitet och pekade på den sida där håret var längre.

Så kan det gå när man vill försöka förnya sig. Hädanefter håller jag mig till min tråkfrisyr och att beundra Gudrun Sjödéns kläder på håll. På andra människor än mig. Jag fortsätter att citera Terry Pratchett: I shall wear midnight. Alltid, alltid svart.

Mer läsning

Annons