Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kjersti laddar sina batterier med bibeln

/

Hon är ateisten som skulle ut i världen för att pröva sina vingar, och hittade Jesus. Nu bubblar Kjersti Skoglunds 60-åriga hjärta över av glädje och tacksamhet till Jesus.

Annons

Kjersti Skoglund är född i Norge och bodde där till för runt 30 år sedan.

Från början var hon inne på att läsa språk, och valde engelska linjen med utvidgad tyska på gymnasiet. Men hennes intresse för människor fick henne att i stället rikta in sig på att bli psykolog. Hon tog en philosophicum-examen på universitetet i Oslo, och läste psykologi på universitetet i 2,5 år.

Förutom att Kjersti var intresserad av människor, var hon också intresserad av andra kulturer, och detta ledde henne till att läsa socialantropologi vid universitetet i Bergen. Samtidigt med studierna, från 1977 fram till 1985, jobbade hon på Dikemarks psykiatriska sykehus utanför Oslo och trivdes bra med sitt jobb.

– Men jag ville resa och uppleva världen, som alla drömmer om.

Så i mitten av 1980-talet förverkligade hon drömmen och åkte till Peru för att studera inkaindianernas kultur.

– Jag hoppade från kontinent till kontinent – Oslo, London, Miami, Peru.

Hon besökte Machu Picchu, Titicacasjön, hon flög över Nascaöknen i ett litet plan för att studera de enorma geoglyferna.

– Jag träffade underbara, färgstarka personer, och jag har alltid känt mig som fisken i vattnet tillsammans med människor från andra kulturer, säger Kjersti.

Men hon såg också mycket fattigdom.

– Det var otroligt smutsigt på vissa ställen. Urin och avfall rann på vägarna mellan husen. Vi gick inte ut och åt, för köttet rörde sig. Människor var sjuka, jag såg till och med spetälska.

Läs också om Ethel Engberg som jobbade i Pakistan

Vid ett tillfälle när Kjersti satt och skrev dagbok, kom ett gäng barn fram och började kasta sten mot henne.

– De trodde nog jag var en rik amerikan eller nåt, de såg mig som ett hot. Men jag tog illa vid mig.

Den bristande hygienen i hennes omgivning gjorde att Kjersti fick dysenteri, och kunde inte behålla maten. Till slut var hon så svag att en kvinna tog henne till en läkare som höll på med alternativmedicin och nyandlighet.

Kjersti tillfrisknade snabbt och blev så fascinerad av läkarens healingmetoder, att hon stannade kvar som hans elev i fyra månader.

– Vilken kontrast till mina erfarenheter från universitetet där alla teorier skulle kunna bevisas vetenskapligt.

Men stor entusiasm öppnade Kjersti sig för en andlig dimension. Hemma i Norge igen tog hon föreläsare till Oslo för att hålla kurser och sprida kunskapen vidare.

Men det skulle visa sig att den nyandlighet hon hade involverat sig i, hade ett negativt inflytande på henne. Glädjen och livsgnistan försvann.

Så kom den dagen som fullständigt skulle förändra Kjerstis liv. Det var den 15 november 1983, Kjersti var 27 år gammal.

– Jag och en kompis skulle till gymmet, och hon frågade om hon fick spela en kassett för mig. Jag svarade lite nonchalant att det fick hon väl. Jag glömmer aldrig när de började sjunga "Tänk att få vara ett Guds barn, tänk att få vila i hans famn." Plötsligt var det som en osynlig knytnäve slog mig i magen. Jag grät stilla en stund, sen kände jag mig som en nybadad baby på insidan – ren och älskad. Jag hade åkt jorden runt för någonting, och så där, i mitt eget vardagsrum, så hittar jag det.

Kjerstin kommer inte från religiöst hem, och hade inget kristet språk, säger hon.

– För mig var det en andlig hjärttransplantation. Persiennen gick upp, jag bara visste i hela min varelse att det här var Jesus. Han var på riktigt. Ingen mystik. Jag upplevde hur Jesus hade dött för mig på ett kors, och att han levde nu. Det blev en riktig kärlekschock. Jag blev störtkär i honom, och sov med kassetten under huvudkudden.

Sen gick Kjersti och köpte en bibel. Där läste hon att den som tror i sitt hjärta att Gud har uppväckt Jesus från det döda och bekänner Jesus som sin herre skall bli frälst, född på nytt.

– Det var bekräftelsen på min hjärttransplantation. Att läsa Guds ord blev en resa från den ena aha-upplevelsen till den andra.

Hennes andliga hunger förde henne till Sverige och två års studier på en bibelskola. Hon blev inbjuden till en familj i Bjuråker och trivdes så bra med människorna i Hälsingland, så efter hon läst klart på bibelskolan beslöt hon sig för att flytta till Hälsingland.

Här träffade hon sin man, och de fick två barn, en son och en dotter.

Hon fick jobb på Lyckbacken där hon jobbade i tio år och trivdes jättebra.

Du kanske också vill läsa: På Lyckbacken är personalen frisk

Men när hennes mamma blev änka kände Kjersti att hon behövdes hos henne i Norge.

Så hon sade upp sig från Lyckbacken för att vara nära sin mamma och började jobba inom hemsjukvården i Oslo. Hon jobbade 2,5 vecka i Norge, sen åkte hon hem till man och barn i Iggesund, och var med dem i elva dagar, innan hon åkte tillbaka till Norge.

Så höll hon på i fyra år.

– Nu ser jag vilket tempo jag har haft, men jag är glad att jag kunde ge mamma den här tiden. Jag mår väldigt bra av att jag kunnat göra det.

Det höga arbetstempot gjorde att hon fick problem med sin rygg. Via arbetsförmedlingen fick hon jobb på kommunens boendestöd, och för två år sedan dök arbetet på Granebo gruppbostad upp.

– Men att säga upp sig från en fast tjänst vid 58 år års ålder, det gör man ju inte, säger Kjersti.

Men Kjersti vågade ta steget när jobb som habiliteringspersonal på Granebo där hon nu har arbetat i 2,5 år.

– Tänk att så här, på upploppssträckan i arbetslivet, få världens bästa jobb. Jag är så lyckligt lottade, säger Kjersti.

Du kanske också vill läsa: Nytt gruppboende

I dag fyller Kjersti 60 år, och det blir ett firande som sträcker sig över flera dagar. Under dagen i dag firar hon med sina arbetskamrater, och i kväll blir det restaurangbesök med familjen. På lördag firar hon hemma tillsammans med svärföräldrarna, makens syskon med familjer, plus barnen med respektive, och på söndag blir det firande med församlingen, Kjersti är medlem i Höglidenkyrkan. Men det är inte slut där. I påsk åker hon och maken samt barnen med familjer till Oslo, innan de flyger vidare till USA där de ska besöka Gaither Homecoming.

– Det är en dröm. Jag älskar southern gospel, det här blir femte gången vi åker dit.

Kjersti älskar att sjunga, och under skoltiden spelade hon i en skolorkester.

– Det var jätteroligt, och skolorkestern har varit en stor del i mitt liv.

Från början spelade hon tenorhorn, och gick sedan över till trombon.

– Jag fick köpa en trombon av Frode Tingnes, som är en känd jazzmusiker i Norge. Det tyckte jag var jättespännande.

Hon fortsatte med musiken även efter skolan, och har spelat i tre olika orkestrar, bland annat ett storband.

Och hon utesluter inte att hon någon gång igen tar upp trombonspelandet.

– Jag har fem år kvar till pensionen, och för några år sedan ville jag inte ens höra talas om pension. Nu tycker jag det ska bli spännande. Jag bläddrar om ett nytt blad, ett nytt kapitel i mitt liv. Nu går min motor på alla sina tre cylindrar – ande, själ och kropp, och jag laddar mina batterier med bibeln varje dag. Det är rena dynamiten.

Mer läsning

Annons