Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kejserligt kapell firar hundra år

/
  • Det hänger en nyare klocka i tornet nu, men mäktigare klang än den första.
  • Från invigningsdagen den  27 juni 1909.
  • Klockan som skänktes av påven hänger på hedersplats inne i kapellet.
  • Interiören har fräschats upp ett antal gånger, under de hundra åren.
  • En gång fanns en stor och aktiv katolsk församling i Sörforsa. Medlemmarna är färre nu, men församlingen lever vidare. Per-Olof och Elisabeth Andersson är två av dagens medlemmar.

Med utländskt kapital, ett frikostigt bidrag från näringslivet, och ett mindre tillskott av privata medel, byggdes för hundra år sedan det katolska kapellet i Sörforsa. Kjesar Frans Josef I av Österrike var huvudfinansiär, och påven Pius XI skänkte tornklockan till Jesu hjärta kapell, där traktens katoliker kunde samlas till mässa.

Annons

Mitt i det hälsingska landskapet har kapellet alltså framlevt sitt sekel, omgivet av idel protestanter, och kyrkor vars katolska förflutna vilar bakom reformationen, och flera hundra år av glömska. Den blomstrande linhanteringen i Forsabygden var grogrunden för kapellbygget, då man gick utomlands för att hämta arbetskraft till den industrialiserade processen vid Hälsinglands Linspinneri AB.

Flera hundra personer kom flyttande från Böhmen, Österrike, Ungern och Irland. Många var katoliker, och avsaknaden av katolsk kyrka ledde till att åtskilliga flyttade tillbaka. Direktör Franz Kaulich såg ett kapellbygge som ett sätt att kunna behålla arbetskraften vid linspinneriet, och satte igång arbetet med att ordna pengar och mark.

Linspinneriet bidrog med 500 kronor, från den Österrikiske kejsaren kom 1500 kronor, och Franz Kaulich själv betalade för marken som såldes av soldaten Krut, för 80 kronor. Orgeln kom från Tyskland.

Helt obemärkt passerade inte bygget, i Sörforsa. Tillfrågade markägare lär ha tvekat och nekat att sälja mark, av oro för att hamna i dålig dager hos sockenprästen, enligt Elisabeth och Per-Olof Andersson, två av de församlingsmedlemmar som nyttjar kapellet idag.

Tre lokala snickare anlitades för att bygga kapellet, med ett vykort föreställande kejsarinnan Elisabeths alpkapell som förlaga. Arbetet inleddes 1908, och år 1909 invigdes kapellet av ärkebiskopen Albertus Bitter.

– Men församlingen bildades inte förrän år 1924. Innan dess hörde man till Gävle, berättar Per-Olof Andersson.

Så småningom blev Sörforsa i alla fall centrum för den katolska kyrkan i Norrland. År 1955 förflyttades basen för den katolska kyrkans själavård till Sundsvall, men redan nio år senare återfördes Sörforsa till Gävle, och S:t Pauli församling. De hundra åren har inneburit en omväxlande tillvaro för kapellet och den lilla samlingen av lokala katoliker.Under en tid hörde en rad fastigheter till kapellet: gästhem, församlingsgård, prästgård och andra hus med andra användningsområden.

En tid bodde systrar ur Moder Theresas orden i Sörforsa, och följaktligen fanns där också en präst.

– De var här under knappt tio år, och det var en stor förlust att de flyttade. Där en orden finns, ska det också finnas möjlighet till daglig mässa för systrarna, det måste alltså finnas en präst. När de flyttade försvann också den präst som var bofast här, förklarar Elisabeth Andersson.

Klockan som en gång skänktes av påven, har flyttat inomhus. Det var för vek klang i den, och i tornet hänger nu en klocka med myndigare ton. Interiört har kapellet förändrats lite nu och då, och utsidan har putsats upp mellan varven. Så gott som alla extrabyggnader är sålda.

Av den en gång rätt talrika skaran församlingsmedlemmar finns idag knappt 30 medlemmar kvar. År 1953 kände man till 354 namngivna katoliker i bygden. Många av de första invandrarna och deras barn gifte sig med infödda svenskar, och slog in på protestantiska eller religionsneutrala spår. Andra har flyttat, någon har flyttat in, och den lilla katolska kärntruppen lever trosvisst vidare. Minst två gånger per månad firas mässa i kapellet, med tillrest präst.

I år är det alltså jubileum. Kapellet invigdes den 27 juni 1909, men om hundraårsdagen ska firas med någon särskild ceremoni är inte fastställt. På något sätt ska de hundra åren uppmärksammas, men medlemmarnas tankar kretsar också runt de jordiska detaljerna. Hundraåringen kräver en del omsorg.

– I fjol renoverade vi fönstren, säger Elisabeth Andersson. Nu funderar vi på att ge oss på räckena utomhus. Hela kyrkan behöver också göras ren, men vi vet inte hur mycket vi orkar, hinner, och har råd med.

 

Mer läsning

Annons