Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag skulle bara...”

/
  • För att få stå på en handikapparkering krävs ett giltigt tillstånd. Tillståndet måste vara väl synligt i rutan, annars får ägaren en lapp under torkarbladet.

De har hört det mesta i bortförklaringsväg. Och de får tåla verbala påhopp med jämna mellanrum. Följ med på ett arbetspass med två parkeringsvakter.

Annons

– ”Jag skulle bara in fram och tillbaka” är en bortförklaring vi hör ofta, berättar den kommunala parkeringsvakten Knut, när tidningen följer med på ett arbetspass.

honom och kollegan Ingrid efter lunch på tisdagen. Det är en ganska behaglig dag att vara parkeringsvakt på: solen skiner och gångvägarna är rensopade från grus. Men bilisterna tycks ha blivit bländade av strålarna – för parkeringsskyltarnas budskap efterlevs inte. Att vissa rutor är vikta åt just handikappade är något som inte alltid respekteras. Särskilt utanför apoteket, där brukar flera bilar lappas varje vecka på grund av överträdelsen – och det kostar.

fattigare blir den som, utan parkeringstillstånd, parkerar i en handikappruta. Den som parkerar sin bil trafikfarligt, exempelvis för nära ett övergångsställ eller en korsning, får betala 500 kronor. Att inte betala för sig där det finns betalningsautomater kostar 250 kronor.

mot Storgatan. Utanför Hälsinglands museum står en bil parkerad på handikappsplatsen. Tillståndet finns i rutan – men inte så pass synligt att Knut och Ingrid kan kontrollera att det är giltigt. Det kostar 500 kronor.

– Ägaren får välja på att betala eller att överklaga hos polisen. Om ägaren kan visa att tillståndet är giltigt så kostar det inget, säger Ingrid.

Inte heller bilarna som står parkerade längs med Best western hotell på Bergmanesplanaden får några anmärkningar i dag, eftersom det är första dagen som parkeringsförbudet där gäller. I stället får de ”snäll-lappar” under torkarbladen, där förarna informeras om de nya bestämmelserna.

en man har jagat henne i bil efter att han fått en anmärkning. Hon har hotats, och hon blir ständigt verbalt påhoppad. Två, tre gånger i veckan händer det att hon får höra att hon är ”dum i huvudet” och många frågar om hon inte har något bättre för sig.

– Det här råkar ju vara mitt jobb. Vissa dagar rinner det av en, men andra dagar är det jobbigare.

Mer läsning

Annons