Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inre och yttre landskap möts

/
  • Land of End, målning av Kirstie Ekelund.
  • Kirstie Ekelund har varit Medelpad trogen i en stor del av sitt liv. Landskapet och de tankar det väckt har inspirerat hennes skapande. Nu ställer hon ut på galleri 316 kubik i Hudiksvall.
  • Reservatet.
  • Vildmark.
  • Kirstie Ekelund vid Arkivet, de blyertsteckningar av Bergs tankar, hon ställde ut på samma galleri för 25 år sedan.

På lördag öppnar en ny utställning på galleri 316 kubik i Hudiksvall, med Kirstie Ekelunds målningar, teckningar och grafik.

Annons

Landskapet som breder ut sig i Sundsvallskonstnären Kirstie Ekelunds tavlor känns igen. Nog är det Medelpads trånga dalar, skogskiften med en del avverkningsytor och berg. Och det är naturligt, för större delen av sitt liv har Kirstie Ekelund levt i detta landskap, som är så likt Hälsingland, men mer kompakt.

Nu ställer hon ut hos Hudiksvalls konstgille på galleri 316 kubik, och noterar att hon faktiskt visade sin konst här för precis 25 år sedan, när konstnärskollektivet Näcken fortfarande drev galleriet på Storgatan.

Tiden har gått och det som då ställdes ut, Bergs tankar, har nu rullats ihop och förvaras i Arkivet, i glaslådor som också får plats på en vägg. Ändå känner man igen sig i utställningen. Som i gråskaliga sviten Reservatet, där fint blyertstecknade bergsformationer veckar sig i mjuka böljor, spricker och sluter sig. Det är som ett inre landskap befolkat med himmel och sjöar, höjder och dalar. Meditativa, uråldriga former snarare än verkliga berg.

I den nya utställningen, som invigs på lördag, kompletteras blyertsteckningarna med färgstarka akrylmålningar, akvareller liksom lite grafik, i form av stenlito.

Tavlorna har titlar som Vildmark, Dag och Natt, Land of End, Sällsynt snö och Snövit svarar. Identitet och sökandet efter rötter och sammanhang visar sig i landskapsmålningarna som ofta kombineras av lager med påmålade linjer och nät. Här kan jag också läsa in funderingar om vår tid, om snön som smälter av klimatförändringarna och kalhyggen som breder ut sig längs bergssidorna. Men de motiv vi ser går inte att identifiera i några gps-koordinater, även här handlar det om landskapet som idé och projektionsyta för inre tankar.

De två stenlitografierna Familjen är som samtal i ett rum med möbler som personer, här blir det mer lekfullt med stolar som blir barngestalter och ett rum som bågnar.

Kirstie Ekelund berättar att hon bodde i Stöde i 27 år innan hon och maken för två år sedan bestämde sig för att gräva upp pålarna och flytta "in till centrum", det vill säga Sundsvall. Kanske det ger en annan blick, även om det ännu inte syns i konsten, att vara där det händer i stället för i landskapets periferi. Men våra landskap bär vi med oss alltid, även om utsikten skiftar lite emellanåt.

Mer läsning

Annons