Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Silja finns vilja att leva och bo

/

Här slutar allmän väg. Så står det på skylten vid vägens ände, och där ligger byn Silja.

Annons

Vid första anblick några få hus och tanken att här kanske man inte träffar på så många personer. Men så fel det var.

– Jaså, om ni åkte dit vägen slutar var ni väl upp i styggbacken då, säger Åke Norling.

Styggbacken visar sig vara ett namn i folkmun på en vägsträcka. Där har det genom tiderna körts rallytävlingar. De flesta som av misstag hamnar där nu ger upp och vänder för att det är så dålig väg.

Åke Norling sitter ute på farstukvisten till sitt hus som också är hans barndomshem.

– Det bästa med Silja är att det är så lugnt och skönt. Ändå är det så nära Hudiksvall, säger, Åke Norling.

En man kommer gående och tystnaden bryts av massiva hundskall. På baksidan av Åkes hus finns flera jämthundar eftersom han har en kennel. Av sina 80 år har Åke drivit kennel i 50 år. Han fick sin första hund när han var sexton år gammal. Det är inte första gången Åke får besök av journalister heller.

– Det är tidningar här lite då och då. Främst från jakttidningar, men även andra, säger han.

Det tar enligt Åke mellan 1 till 2 år innan man vet om det är en bra jakthund eller inte.

– De viktigaste egenskaperna för en jakthund är att de är lugna, har ett bra psyke och är samarbetsvilliga, säger han.

Hans gård ser i stort sett ut som när han var liten, men byn har förändrats.

– Runt krigsåren fanns det fem kolugnar här som drevs dygnet runt. Kolen las i säckar och kördes till järnvägsstationen i Via, berättar Åke.

Då fanns en affär i byn dit arbetarna åkte och handlade. Ett vårdhem fanns också som brann ner 1954 och det var mycket barn i byn förr.

– Jag minns inte allt, för vi gjorde ju alla möjliga rackartyg. Men på vintern åkte vi mycket skidor, säger han.

Åkes bror Tord Norling svänger in på gården med sin bil. Han berättar att kenneln kommer att gå i arv och fortsätta drivas av hans söner.

– De nya hundgårdarna har mina grabbar byggt, säger Tord och pekar bakom huset.

Lite längre bort i byn kommer två kvinnor gående på en skogsväg med hinkar i händerna. Kerstin Ganse och Jenny Mangseth har plockat blåbär. Jenny har bland annat bott i Falun men är uppväxt i Silja och längtade hem, så nu har hon flyttat tillbaka.

– Jag är nionde generationen på gården här. Mina barn blir kanske den tionde, säger Jenny Mangseth.

Jenny är utbildad lärare men har även startat upp verksamhet i Silja med massage. I den lilla byn finns också bland annat ett stuteri och där finns en skylt om hällbröd.

Mer läsning

Annons