Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I kyrkan hittade Jim glädjen

/

Jim Lagerlöf hade tänkt bli lärare, men väl i Uppsala förstod han meningen med livet, och bytte yrkesinriktning. 2014 prästvigdes han, och sedan slutet av januari är Jim nu barn- och familjepräst i Hudiksvallsbygdens församling.

Annons

Jim är född i Bengtsfors och växte upp Mellerud i en icke kristen familj. Att bli präst var ingen självklart val.

– Om man inte växer upp i en kristen familj, så är det en väldigt stor grej att bli något man inte är. Det är ungefär som att sätta en saftblandare på huvudet och säga "titta på mig, jag är en konstig person," säger Jim Lagerlöf och skrattar.

Jim skrattar mycket.

På dörren till korridoren när han studerade i Uppsala hade de en bild på en präst från Sydamerika, Allan Forcado, den skrattande prästen.

– Jag har alltid tänkt att så vill jag också vara. Det är så mycket glädje i kyrkan, och det är kul om folk märker det också. Många som ser en präst tänker på döden, och visst, vi kan behöva tänkta på döden ibland, det är inget fel med det, men det är så otroligt mycket glädje i det här jobbet. I grunden har kyrkan ett glatt budskap, och Gud har gjort mig glad.

Under sin tid i Kristinehamn förekom Jim Lagerlöf mycket i tidningarna, och då frågade en reporter honom om han var tramsig.

– Men det tycker jag inte. Jag har ett väldigt stort djup och stort allvar, men man måste hantera det på något sätt. Inget är så allvarligt att man inte kan skämta om det.

Det som kan ha gjort att reportern ställde den frågan är att Jim har anordnat en miljömässa och en schlagermässa under sin tid i Kristinehamn.

Inför klimatmötet anordnade han en klimatmässa där församlingen bad för klimatmötet, och där Jim hade skrivit om texten till Bereden väg för herran, så det blev en miljöpsalm.

– Det gick jättebra, så det var kul.

Han har även gjort en schlagermässa, men den var inte Jims eget påhitt, utan den tog han över när han jobbade i Ölme.

– Där bytte vi ut schlagertexterna, men hade kvar musiken. Men det var en vanlig gudstjänst med ordning och reda och nattvard. Det kom jättemycket folk.

Men det här är inget nytt påfund, säger Jim.

– Martin Luther tog folkmusik och musik från dansbanorna och gjorde om. Så många av de vi tycker är gamla traditionella psalmer, är egentligen gamla folkvisor.

Läs också om den bandyfrästa prästen Åsa

Jim hittade religionen när han studerade till lärare i Uppsala.

– Där fanns människor i min egen ålder som var intresserade att prata om allvarliga frågor. Varför finns vi? Vad är meningen med livet? De som inte bara tyckte "nej, sånt där orkar vi inte grubbla över, nu gör vi något kul i stället."

I Uppsala lärde Jim känna en kille som studerade till präst. Han kom inte från ett religiöst hem, det var först när han blev kär i en tjej som var kristen, som han började gå i kyrkan.

– Han berättade för mig att han länge hade haft en längtan. Han bad kvällsbön i hemlighet, och bara väntade på att ta kristendomen på allvar. Den här tjejen blev språngbrädan.

Jim tyckte att man kunde väl tro på Gud utan att vara med i kyrkan.

– Men när jag sen var i kyrkan uppskattade jag det väldigt mycket. Jag hittade hem, och då blev det en annan sak. Vad ska man med solarielampa till om man har upptäckt solen, frågar han sig.

2014 prästvigdes Jim, och gjorde sitt första år som pastorsadjunkt i Kristinehamn. Sen hade han tänkt söka sig vidare, men flera sjukskrivningar i församlingen gjorde att han stannade kvar ytterligare ett år.

I somras fick han en egen liten församling, Ölme, mellan Kristinehamn och Karlstad.

– De hade saknat präst länge, men både jag och min fru visste att vi inte skulle vara kvar där resten av livet.

Läs också om äventyraren Monika som bytte yrkeskarriär

Så när Mikael Isaksson hörde av sig och berättade att han skulle sluta som ungdomspräst i Hudiksvall, tyckte Jim det lät intressant.

– Jag läste i Uppsala, och Hudiksvallsbygden tillhör Uppsala stift. Det känns som att jag kommer till det jag känner mig hemma vid.

Men det var med blandade känslor han lämnade Ölme. Han trivdes bra där och församlingen trivdes bra med honom.

– Speciellt de sista månaderna var väldigt fina.

På kyndelsmässodagen, den 25 januari, hade Jim sin första familjegudstjänst i Hudiksvall, och han håller som bäst på att sätta sig in i jobbet som barn- och familjepräst, och träffa så mycket folk han bara hinner.

Han har hunnit med att vara på Läroverket och prata om kristen tro och skillnaden mellan olika kyrkor. Elever från Läroverket har varit till kyrkan under parollen "fråga prästen", han har gått en pilgrimsvandring till Kastellholmen med konfirmationsfaddrarna, och Jim har, tillsammans med en diakon, varit på Bromangymnasiet där olika yrkeskategorier var inbjudna.

– Vi stod bredvid polisen, så det var väldigt lugnt och städat, säger Jim och skrattar igen.

Läs också om Daniel som är ny präst i Bollnäs

Som barn- och familjepräst kommer Jim att arbeta mycket med konfirmander och barnfamiljer.

– För min del handlar det om att jag tycker det är roligt att arbeta med ungdomar, jag hade ju tänkt bli högstadielärare. Och jag tror det är bra att vara ung när man ska möta unga människor.

Före han och hustrun Klara flyttade hit hade Jim bara varit i Hudiksvall en gång tidigare, en eftermiddag, då han tittade på stan.

– Alla är jättesnälla, och man känner sig verkligen välkommen. Jag trivs redan. Det är en vacker stad. Tänk att bo så att man ser havet från vardagsrumsfönstret, det har jag alltid drömt om. Men det är lite så där man har lagt sin hatt, där är man hemma. Jag har ingen hatt, men jag har en basker. Kanske går det lika bra, säger Jim.

Klara kommer från en musikalisk familj, och hon har tagit med Jim till kören.

– Jag är inte van att sjunga i kör, jag har mer sjungit solo vid gudstjänsterna. Så nu håller jag på att lära mig stämsång. Det är svårt när man hör de andra hela tiden, man riskerar att falla över i deras stämmor, så det känns som en rolig utmaning.

Jim säger att musiken vid gudstjänsterna är viktig.

– Det är inte predikan som är viktigast alltid, musiken rör vid hjärtat på ett annat sätt. Tystnaden också.

För i kontrast till schlagermässor och skrattande präster, så älskar Jim Lagerlöf stillhet och tystnad och brukar både åka på retreater själv, och hålla i retreater.

– Det är verkligen spa för själen. Man kommer i kapp sig själv och stressar ner. Många säger att de inte skulle klara att vara tysta. Men jag som pratar så mycket, jag älskar tystnaden. Den är så befriande och nyttig. Det händer jättemycket när man är tyst, mer än vad man tror. Alla tankar som bubblar upp. Man kommer verkligen ikapp sig själv.

Mer läsning

Annons