Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon kom från Japan för att väva: "Härligt att komma till Sverige, och Forsa"

/
  • Att väva är intressant, själva planeringen och uppsättningen av trådar tar i princip lika lång tid som själva vävningen gör. Nu gör Nanase sin första matta.
  • En skiss över hur Nanases matta ser ut.
  • Trasmattan med morgonhimlens färger.
  • Ett screentryck Nanase har gjort, det ska bli en duk. Mönstret är inspirerat av svensk natur, här finns bland annat kantareller, blåbär och ljung.

Via barnlitteratur blev Nanase Matsui intresserad av Sverige och svenska. Nu har språkintresset, en svensk pojkvän, en vänskap med en svensk kvinna, och en nyfikenhet på textil fört henne till Forsa Folkhögskola, raka vägen från Tokyo.
– Jag trivs så bra här, i framtiden hoppas jag på att kunna flytta till Sverige.

Annons

Det var många faktorer som samverkade för att Nanase Matsui skulle få upp ögonen för Sverige och vävlinjen på Forsa Folkhögskola.

– Jag fastnade för Elsa Beskow och Astrid Lindgren när jag jobbade i en bokhandel för några år sedan, berättar Nanase Matsui.

I samma veva lärde hon känna en svensk kvinna, i Tokyo.

– Fast det var en stor ålderskillnad blev vi kompisar. Sen åkte jag till Sverige och hälsade på henne flera gånger.

Och Nanase fastnade för Sverige. Hon började läsa svenska en lektion i veckan, på en helgkurs.

Efter några år i Tokyo, där hon senaste åren har jobbat på kontor, väcktes en längtan efter att göra något annat. Och det var Sverige som lockade allra mest – en bidragande orsak var den svenska pojkvännen hon också träffat i Tokyo. Numera bor han i Uppsala.

– Det är betydligt enklare med två timmar på tåg. Innan hade vi åtta timmars tidsskillnad när vi skulle prata i telefon...

En annan stor anledning till att Nanase ville studera i Sverige var att hon ville bli bättre på svenskan. Det var svårt att öva i Tokyo och att bli särskilt bra på bara någon timme i veckan.

Att vara utbytesstudent på universitet var för dyrt. Men folkhögskola skulle kunna gå. Sagt och gjort – Nanase satte sig vid datorn och sökte på folkhögskolor.

– Jag ville hitta en utbildning som innehöll något jag provat på förr. Och när jag själv pluggade på universitetet i Tokyo för tio år sedan provade jag på screentryck, på min utbildning som annars mest var teoretisk formgivning. Så screentryck kände jag att jag kunde. Och så ville jag också att utbildningen skulle innehålla något nytt för mig.

Hon hittade vävlinjen på Forsa folkhögskola, med dels screentryck, dels vävning, som var helt nytt för Nanase.

– Jag skrev till läraren, Majvor, och frågade om jag fick gå även om jag inte var svensk medborgare.

Och hon var välkommen.

I slutet av juli förra året slutade hon på sitt jobb, och i början av augusti landade hon i Forsa.

– I början var det jättesvårt att förstå språket. Jag hade ju bara haft en lektion i veckan, och min lärare var en äldre farbror från Göteborg. Så det var lite annat att komma hit och höra unga människor prata, fort, och på en annan dialekt.

Kändes inte det jobbigt, att inte förstå något alls?

– Nej, jag kände mig fri. Efter all stress som alltid är i Tokyo, var det härligt att komma till Sverige, och Forsa, där det var lugnt och skönt. Det kändes som en lång semester!

De första lektionerna i höstas handlade om växtfärgning, och då delades man in i smågrupper.

– Det var ett jättebra sätt att träna på att prata svenska, att arbeta tillsammans, i en liten grupp.

Numera, cirka nio månader senare, pratar Nanase jättebra svenska.

– I framtiden skulle jag vilja bli ännu bättre, och plugga översättning. En dröm jag har är att bli översättare, från svenska till japanska, kanske av böcker om formgivning, hemslöjd och sådana saker.

Intresset för färg, form och konst har alltid funnits i Nanases liv.

– Min mamma har en ateljé hemma där hon målar med oljefärg. Och jag har alltid tyckt om att måla och skissa.

Det syns när hon visar upp en akvarell som är planen för hur hennes första trasmatta ska se ut. En trasmatta som hon snart är klar med. Akvarellen är i all sin enkelhet skickligt gjord.

– Jag ville fånga himlens färger på morgonen här i Sverige. Man kan se så mycket himmel, åt alla håll, och alla färger syns. Grönt, gult, rosa, blått... I Tokyo ser man bara en smal strimma himmel mellan alla höghus.

Hon har också hunnit väva en pläd, två handdukar och brickband.

– Vävning är intressant. Att planera själva väven och sätta upp trådarna tar nästan lika lång tid som själva vävningen.

Att Nanase trivs i Sverige är inte svårt att se.

– Jag tycker om naturen, kulturen och att svenskarna är så trevliga. Inne i Hudiksvall är det härligt med havet så nära stan. Jag känner igen de salta vindarna, mitt område i Japan ligger också nära havet.

Det enda hon saknar är sin familj, sina katter och japansk mat.

– Men jag har lärt mig att tycka om att äta gröt på morgonen!

Mer läsning

Annons