Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glödande insats för ishallen

/

Kolröken letar sig sakta ut från milorna, och doftar starkt och gott, medan den tunnas ut och skingras över Bässesjön i Lindefallet. Under stybben står veden rest, och har precis börjat sin förvandling. Om en dryg vecka kan kolet rakas ut ur milorna, och bli valuta i handeln runt ishallsbygget.

Annons

Det jobbas för fullt just nu, mer än 50 personer är engagerade i den sista, hektiska etappen av sommarens kolning. I själva verket har arbetet pågått länge, berättar Arne Persson, som tillsammans med sonen Thomas samordnar insatserna.

– Vi började med veden redan i höstas, och har tagit hem ungefär 90 kubikmeter. I milorna har vi kanske 75 kubik, och får vi ut 40 eller kanske 45 kubik kol, då är vi nöjda, förklarar Arne Persson.

Först tänkte man göra en enda mila, men mycket större. Tanken förkastades hur som helst, dels med tanke på riskerna, dels för den pedagogiska vintsten i att göra två, tända med några dagars mellanrum, och visa hur milan förändras medan processen pågår innanför stybb och stöttor. Det kan man titta närmare på, under familjedagen i dag.

– Vi reste milorna på fyra kvällar, men då var vi också tio, tolv man, förklarar Arne Persson.

Thomas Persson var bara fem år när den första milan byggdes, för 30 år sedan. Sedan dess har han varit med, konstaterar han:

– Jag har sett mig själv på ett gammalt kort, där jag är fem år och står och hänger på en av klubborna vi använder. Sedan dess har jag fått mersmak. Och doften, den kan man bara inte vara utan.

Mer läsning

Annons