Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Glada Hudik-teatern har sjanghajats av stora bolag"

/
  • Daniel Pettersson (V) känner både stolthet och skam över hur kommunen hanterat Glada Hudik-teatern.

Hudiksvalls kommun har drabbats av fartblindhet, anser Vänsterpartiets Daniel Pettersson.

Annons

När Daniel Pettersson (V) så småningom ska summera sin politiska karriär, tror han att det är satsningen på Glada Hudik-teatern han kommer att känna mest stolthet över.

Men det är med viss självkritik han nu ser tillbaka på hur Hudiksvalls kommun hanterat Glada Hudik-teatern sedan föreställningarna på Cirkus 2007, som kan ses som Glada Hudik-teaterns stora nationella genombrott.

- Vi har brustit i att inte säga stopp. Kommunen har blivit fartblind, säger han.

Daniel Pettersson, som själv har en bakgrund som lärare inom grundsärskolan, blev ordförande för omsorgsnämnden efter valet 2002. Pettersson har också doktorerat i pedagogik vid Uppsala universitet. Vad som tilltalade honom med Glada Hudik-teatern var att de utvecklingsstörda, som länge varit en förbisedd grupp i samhället, och deras lärande sattes i centrum. Pär Johansson och Olle Hillström var anställda som projektledare, och fokus låg på den dagliga verksamhet som teatern i grund och botten fortfarande är.

Men med Elvis och det ökade kravet på professionalitet kom Hudiksvalls kommun att hamna i händerna på ett antal stora aktörer, anser Daniel Pettersson. Han beskriver hur den ena efter den andra förklarade vilken guldgruva teatern var och hur de fick kommunen att gripa tillfället i flykten. Stora företag gick in med stora summor pengar, vänskapsband knöts och ett produktionsbolag tog över det som kommunen inte hade kompetens eller kraft nog att klara av.

- Glada Hudik-teatern sjanghajades, konstaterar Daniel Pettersson.

- De gick säkert in med goda intentioner, men vad har de egentligen för kunskap om att hantera individer med funktionsnedsättning? frågar han sig, och säger att kommunen tappat viss förmåga att styra verksamheten.

Daniel Pettersson berättar att han försökte dra i nödbromsen, främst under 2005 och 2006, då han såg åt vilket håll Glada Hudik-teatern var på väg. Men knappt någon lyssnade, vare sig politiker eller förvaltningens tjänstemän. Han upplevde att han inte hade någon möjlighet att påverka, trots att det var han som var omsorgsnämnden ordförande, och med tiden blev hans kritik allt tystare.

- Jag kände mig väldigt ensam. De andra tyckte nog att jag var en riktig bakåtsträvare. Jag blev nästan idiotförklarad när jag sa "vänta nu".


 Läs den fullständiga artikeln i Hudiksvalls tidning.

Mer läsning

Annons