Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En socialist i hästhagen

/
  • Travaren Dollan tar för sig av Bentes blandning. Dollans föl får också, men hästen till vänster får vara utan.

Hon har politiken i blodet, talar gärna om ideologi och kallar sig utan omsvep för socialist - men tycker också att vinstgivande företag har sin plats i samhället.

Annons

Det är en måndag i slutet av juli och Bente Sandström har en röd plastbalja i handen. Vi pratar politik och rör oss mellan vattenfyllda gropar på en lerig stig i Västerrå, där hon bor.

"Dolllaaan. Dooollllllaaaaan".

Miljö- och räddningsnämndens ordförande har inga problem med att göra sig hörd när hon kallar på sin häst, det nioåriga kallblodet Opp Dolly.

En liten flock kommer fram och hälsar ivrigt. Nyfikenheten gäller kanske inte så mycket Bente Sandström själv som innehållet i den röda baljan, en blandning av vetekli, nypon, melass, vitlöksolja och andra godsaker.

Hon sjasar dock bort alla utom Dollan och hennes månadsgamla raggiga föl.

- Dom stora klarar sig alltid, men alla klarar sig inte själva, säger hon och gör en direkt koppling mellan konkurrensen i hästhagen och den politiska verkligheten.

Hästar har länge haft en stor plats i hennes liv. När hon var fem började hon i ridskola, när hon var sju fick hon en egen ponny. Via gymnasiets djurvårdarlinje kom hon in i travsvängen, nu senast med Opp Dolly som dock har sprungit färdigt.

Politiken kom senare, i början av 1990-talet. På ett möte diskuterade hon kvinnofrågor med s-riksdagsmannen Widar Andersson, som tog intryck och frågade om hon ville vara ungdomstalare på 1 maj-mötet i Bergsjö 1993 trots att hon då inte ens var med i SSU.

Så blev det, och året därpå blev hon s-kandidat till kommunfullmäktigevalet.

- Då hade jag nog lite tur, för det var just då som partiet införde varannan damernas. Jag blev andra namn på listan, efter kommunalrådet, till vissas förtret. Men det blev ju rätt bra, tycker jag.

Men allra första gången hon fick rösta, 1991, stödde hon missnöjespartiet Ny demokrati.

- Man tyckte väl att det var lite ungt och flashigt, säger hon och skrattar lite generat.

Hon är uppväxt i Ilsbo där föräldrarna drev bensinmacken. De hade inget uttalat politiskt engagemang, men det fanns i stället hos de äldre generationerna.

Farfar Sven Sandström var med och startade s-föreningen i Ilsbo på 50-talet, och mormors och morfars pappor var kooperatör respektive fackföreningsman i Norge, har hon nyss fått veta.

Att hon valde socialdemokraterna förklarar hon med den grundläggande ideologin. Hon kallar sig socialist och menar att det står för rättvisa och solidaritet. Och välfärden ska vara gemensamt finansierad.

Valfrihet kan nog vara bra, tycker hon, men hon är tveksam till privatiseringar och vinstdrivande företag i välfärdssektorn. Det stora problemet är insynen och kvalitetskontrollen.

- Man ska inte tjäna pengar på välfärden, för det är skattebetalarnas pengar. Ibland hör man talas om horribla exempel, där man har flotta villor utomlands.

- Det finns andra områden där de privata företagen har sin arena. Det offentliga har ju inte till syfte att tjäna pengar.

Hon arbetar fortfarande i Nordanstig, som ansvarig för kommunens arbetsmarknads- och invandrarenhet, men hennes politiska aktivitet har förflyttats till Hudiksvall sedan valet 2002. Hon tycker att kompetensen generellt är högre i Hudik.

- Den stora skillnaden är ju att Hudiksvall har en så sund ekonomi. Det är mycket bättre förutsättningar här än i Nordanstig, säger hon.

Mer läsning

Annons