Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dricksvattnet blev odrickbart

I den idylliska byn Tuna har tre hushåll har fått sina brunnar förstörda av extremt höga salthalter. Uppströms ligger NCC:s saltlager. Det smakar som att dricka havsvatten och det lämnar bruna fläckar på rostfria bestick, säger Christer Kvanman, Tuna, Hudiksvall.

Annons

Gränsvärdet för salt i dricksvatten är 100 milligram per liter. I Christer Kvanmans brunn är salthalten 1 600 milligram. De två grannfastigheterna som ligger nedströms från honom har lägre halter, men fortfarande rekordhöga.

Läs mer: Natrium dåligt för hjärtat

– Salt är vanligtvis inget problem som vi möter. Det är enstaka brunnar vid kusten som kan få inflöde av havsvatten, säger miljöinspektör Chatrin Molin vid Norrhälsinge miljökontor.

Gränsvärdet för salt är inte baserat på dess hälsoeffekter utan är satt utifrån dess korrosiva egenskaper. Inger Kvanman visar beläggningar på köksredskap som uppstår vid diskning. I badrummet har de blanka vattenledningsrören blivit bruna. Diskmaskinen används numera enbart som torkställ för disk. Att använda den för diskning innebär att glasen får en vit hinna som bara kan tas bort med svinto. Håret blir strävt när de duschar.

Familjen har slutat dricka vattnet och sedan några år tillbaka hämtar de färskvatten på dunk för matlagning och dryck. Så i våras bestämde Christer Kvanman sig för att installera ett kalkfilter men skickade samtidigt in en vattenanalys till miljökontoret. Det var så föroreningen av salt upptäcktes.

– Jag trodde inte på salt för vi bor ju långt från E 4. Sedan insåg jag att det ligger ett saltlager där uppe, säger Christer Kvanman och pekar mot skogen upp för brinken mot Fors industriområde.

Natriumklorid och magnesiumsalt i för höga halter leder till högt blodtryck och kan försämra njurfunktionerna.

– Ungefär lika länge som vi haft problem med vattnet har vi medicinerat för högt blodtryck, säger Christer Kvanman.

Norrhälsinge miljökontor bedömer inte att det är något fel på konstruktionen av saltlagret. Det byggdes av Peab 1999 och sedan fem år är det NCC som använder lagret som nu är tömt på salt.

– Troligtvis är det vid hanteringen av saltet som det spridits, säger miljöinspektör Chatrin Molin.

Läs mer: NCC fick rätt men förlorade upphandlingen

Tre olika sorters salter har analyserats och det visar att brunnarna förorenats av sådant salt som används på sommaren för att binda damm och av sådant salt som används vintertid för halkbekämpning. Saltet som förvarats i lagret har dels lastats med traktor på lastbilar men det har också blandats med vatten på Fors industriområde.

Läs mer: Ansvaret för dricksvattnet läggs på fastighetsägarna

För att ordna nytt dricksvatten till de tre fastigheterna är den troliga lösningen att ansluta dem till det kommunala vattenledningsnätet bedömer Chatrin Molin. Men hur en lösning ska se ut är ännu inte klart.

NCC medverkar i utredningen på frivillig basis i utredningen

– Vem som är ansvarig för vad ska vi utreda och hur det gått till måste vi klargöra, säger Susanna Homanen, som är NCC:s ansvarige i ärendet.

Hon pekar på att verksamheten tidigare skedde i Peabs regi och att det har betydelse för ansvarsfördelningen.

– Men naturligtvis ska vi se vad vi kan göra för att hjälpa fastighetsägarna, säger Susanna Homanen.

Läs också: Kritik mot kontroll av dricksvatten

Mer läsning