Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den livsviktiga döden

/
  • Per Wirtén, Py Bäckman, Gunnar Hjelm och Susanne Wigorts Yngvesson reflekterar över Lita Cabelluts bild av döden i utställningen Blind Mirrors.
  • Per Wirtén, Py Bäckman, Gunnar Hjelm och Susanne Wigorts Yngvesson reflekterar över Lita Cabelluts bild av döden i utställningen Blind Mirrors.

Är det döden, eller själva döendet vi är mest rädda för i livet? Eller att våra närmaste ska försvinna från oss? En varm sensommardag lockade Hälsinglands museum i Hudiksvall en stor publik till ett samtal om livet och döden.

Annons

Under hela sommaren har en stor utställning med målningar av LIta Cabellut om livet, döden och de stora världsreligionerna, inklusive ateismen och kapitalismen, visats på Hälsinglands museum i Hudiksvall.

På fredagen avslutades utställningen Blind Mirror med musik och ett samtal om just vår stora rädsla för döden.

Det kan ju verka absurt bara det, att välja den instängda värmen inne i museet framför den ljumma sommarkvällen utanför för att prata om det som vi alla är som mest rädda för. Men det blev ett engagerat samtal, omramat av världsmusikgruppen Sirocco som spelade musik inspirerad av judisk-sefardisk och arabisk musiktradition.

Det var en kunnig och vältalig kvartett som stod för samtalet som slingrade sig kring rädslan för döden, vad som händer efteråt, varför vissa väljer att döda och dö för ett större syfte, om aktiv dödshjälp och behovet av andlighet.

Per Wirtén, författare och journalist, ledde samtalet och var den som deklarerade att han inte tror på någon fortsättning efter döden.

– Man är inte medveten om att det är slut, det blir bara mörkt, förklarade han.

De övriga i panelen: Gunnar Hjelm, lärare på Forsa folkhögskola och tidigare pastor i missionskyrkan, Susanne Wigorts Yngvesson, teolog och docent i etik vid Uppsala Universitet, och Py Bäckman, artist, kompositör och låtskrivare av bland annat psalmer, höll inte alls med.

– Jag tror på en fortsättning efter döden, en expansion av liv bortom språket. Uttryck som "ljus" eller "gator av guld" är bara starka bilder för något vi inte kan föreställa oss, förklarade Susanne Wigorts Yngvesson.

Här kom till och med Horace Engdahls sommarprogram in i samtalet, om sin pappa som sänder "drömfax" till honom, minnesspår av fadern som finns hos sonen, som också skapar nya samtal.

Även om vi inte är religiösa av oss, så finns tankarna om livet och döden, eller "efterlivet" med oss ständigt. Inte minst i populärkulturen. Vi lever i en sekulär tid men vurmar för fantastiska gestalter som vampyrer och zombies som lever ett evigt liv på jorden.

– Folk tror hellre på spöken än på Gud! menade Py Bäckman.

Gunnar Hjelm har låtit fotoelever på Forsa folkhögskola arbeta med temat Döden tänkte jag mig så, utifrån Bo Setterlinds dikt.

– Det är lika gripande varje gång. Alla känner skräck inför att jobba med temat, men att få reflektera och stanna upp inför livsfrågorna är oerhört värdefullt.

Samtalet greppade mycket kring liv och död, men inför frågan varför unga människor, som inte tidigare visat någon djup religiös tro, väljer att strida och dö för IS, är den stora gåtan att knäcka.

Kanske handlar det om sökandet efter mening i tillvaron i ett sekulärt samhälle, att man saknar något i livet och dras till ytterligheterna.

Mer läsning

Annons