Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Där vägen slutar: Kuggörens fiskeläge

/
  • En pappa tittar på sönernas regniga badmintonmatch.
  • Välanvända fiskeburar pryder strandkanten.
  • Varje familj har sin egen kärra uppe vid bilparkeringen som de använder för att frakta saker på den skumpiga stigen.
  • Sven-Olov Wahlén från Östersund fascineras av livet i det gamla fiskelägret.
  • Yrkesfiskaren Karl-Erik Åström tycker att hans bransch tas över av
  • Sik och öring fiskar Karl-Erik Åström med sin båt. För tillfället får han inte fiska lax eftersom kvoten är uppfylld.
  • Hela hösten och vintern har Karl-Erik Åström matat ett svanpar. Nu äter de gräs i stället men tycker om att simma runt vid hans brygga.
  • Uppdelningen av ön är noggrant uttänkt – på ena sidan bor man, på den andra går man på dass.
  • Skottkärran är praktisk när man ska frakta saker på de små stigarna, tycker Fredrik Wahlberg.
  • Skottkärran är praktisk när man ska frakta saker på de små stigarna, tycker Fredrik Wahlberg.
  • Att såga ner grenar är ett bra projekt för en regnig dag.
  • På ena sidan Kuggören klättrar sjöbodar och bryggor ner mot vattnet.
  • Förr i tiden beboddes sjöbodarna av yrkesfiskare. Nu är det sommargästerna som dominerar det lilla fiskelägret på Kuggören. Spön, håvar och hinkar på bryggorna vittnar om att fiskeintresset ändå lever kvar.
  • Två holländska turister semestrar i norra Sverige och gör ett stopp på Kuggören.

De flesta yrkesfiskarna har bytts ut mot sommargäster men annars är mycket sig likt i fiskelägret på Kuggören.

Annons

En smal grusstig letar sig fram genom det lilla fiskelägret. På ena sidan bryggor och röda sjöbodar som klättrar ner mot vattnet, på andra ett vidsträckt klapperstensfält och öppet hav. Några barn utrustade med gummistövlar och bärplockare traskar förbi och i en tall sitter en ung man och sågar ner grenar. Måsarna överröstar varandra och långt borta surrar en båtmotor. Där stigen nästan tar slut bor Karl-Erik Åström.

– Jag är en av de sista utrotningshotade fiskarna, säger han och sjunker ner på en plaststol invid båten sin.

Han är en av Kuggörens sista yrkesfiskare. Själv föddes han i en båt och började fiska med sin pappa redan som barn. Efter sex år i skolan fick han nog och sedan dess har han levt av fisket – något som var lättare då än nu.

– Nu vimlar det av stortrålare ute på haven. De håvar upp tonvis med fisk som de maler ner till fiskmjöl. Och i affärerna köper folk bara antibiotikalax, säger han.

Hans pappa var också fiskare men eftersom Karl-Erik inte har några barn blir han den sista generationen i yrket. Han har svårt att se någon återväxt för de småskaliga yrkesfiskarna.

– Ingen modern människa vill börja med det här. Man får hanka sig fram den tid man har kvar men jag klarar mig tack vare att jag lever ekonomiskt. Åtta månader per år har jag ingen inkomst, säger han.

Trots motgångarna har han svårt att se sig själv någon annanstans är på Kuggören.

– Jag trivs bäst med att vara vid havet och i naturen, säger han och går ut på bryggan för att hälsa på svanarna som kommer simmande för att få sig en brödbit. En unge har försvunnit sedan sist, konstaterar han sorgset.

Halvön Kuggören är ett naturreservat beläget på Hornslandets nordöstra udde. En kvinna hjälper oss att räkna till tolv bofasta men här finns gott om både sommargäster och turister. En av dem är Sven-Olov Wahlén som går förbi på stigen med hunden Lilja. De kommer från Östersund men bor för tillfället på en campingplats i närheten. Det är andra gången de besöker Kuggören.

– Vi fick nog av fjäll och ville se lite kust i stället. Men vi fick ju inte direkt något finväder, säger han.

Det hälsingska fiskelägret lockar med sin välbevarade historia. Kuggörarnas kapell är från sent 1700-tal och det är lätt att tänka att livet här varit sig ganska likt sedan dess. Sven-Olov Wahlén säger att han fascineras av över hur man levde här förr i tiden.

– Det är lite som ett lappläger, bara att de fiskade i stället, säger han innan Lilja blir rastlös och drar bort mot parkeringen.

Det har regnat hela dagen så det finns fler än henne som börjat bli rastlösa. Nere vid bilvägen har några barn trotsat vädret och plockat fram badmintonracket och fjädrar. En pappa står under en tall och tittar på den jämna matchen.

– Det är kul att vara här på somrarna. Vi brukar åka båt och bada i havet. Men det är synd att det inte finns några bra TV-kanaler, säger Isak som kommer från Stockholm men har sommarstuga på Kuggören.

Det är lätt att se skillnad på turister och bofasta. De förstnämnda är utrustade med kameror och paraplyer och de sistnämnda med skottkärror. Varje familj har sin egen kärra uppe vid bilparkeringen som de använder för att frakta saker på den skumpiga stigen. På så sätt slipper man gå flera vändor – kom någon på för längesedan – och nu klarar sig knappt någon utan. Fram och tillbaka med ved, fisk, matkassar och andra väsentligheter för att klara livet på Kuggören. Så småningom kommer nya generationer att ärva fiskenäten, sköta om sjöbodarna och fortsätta att trampa upp stigen. Om Karl-Eriks Åströms dystra framtidsprognos stämmer kommer få av dem att livnära sig på fiske men Isak på badmintonplanen vet i alla fall hur han vill ha det framöver:

– Jag kommer vara här rätt mycket när jag blir stor, säger han.

Mer läsning

Annons