Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Camilla vill sprida kunskap om transpersoner – med sin historia: "Mamma jag är ingen flicka"

/
  • Camilla Gisslow menar att vi alla kan öppna oss för att acceptera transexpersoner. Allt det handlar om är viljan att göra det.
  • Det var Annica Larsson och Madeleine Sundfors som bjöd in Camilla Gisslow till Hudiksvall för att föreläsa.

Camilla Gisslows då 4,5 år gamla dotter Isabelle utbrast "Mamma jag är ingen flicka, jag är en pojke". I åtta år har Camilla åkt runt i Sverige och föreläst om sin resa och hur man bemöter transpersoner. Under måndagen föreläste hon i Hudiksvall.

Annons

– Vi tror hela tiden att barn inte vet vilka de är men det vet de. Var lyhörd om barnet uttrycker en önskan om att kanske bli kallad flicka eller pojke, eller ett nytt namn. Möt upp och respektera det, säger Camilla Gisslow.

När hennes dotter Isabelle protesterade mot att bli kallad flicka kände Camilla hur bitarna föll på plats. Hon visste att det var sant även om hon inte kunde förstå det.

– Då pratades det ju ingenting och det fanns ingen information om det. Internet var inte då som det är i dag, så vi har fått gå vår egen väg för att hitta hur och var.

Genom att läsa forskning kring barns identitet lärde sig Camilla att barn blir könsmedvetna när de är mellan 3 till 8 år.

Läs även: När dottern blir en son

Några år senare bytte Isabelle namn till Sam.

– Identiteten är ens inre jag, oavsett hårfärg och kropp. Det har ingenting med det att göra. Identiteten är vem man är här, säger hon och lägger handen på sitt bröst.

När Camilla sa till sin son:

"Bara så att du vet, om det är så att du ångrar dig i framtiden är det okej"

Sam såg på sin mamma och svarade: "Mamma har du ångrat dig ännu att du är tjej?"

"Nä, det är klart jag inte har", svarade Camilla.

"Nä jag tror inte man ångrar någonting som man redan är", sa Sam.

Läs även: Vicky föddes som pojke

Hennes son är i dag vuxen. Vägen dit har varit kantad av många hinder, men även positiva upplevelser.

– Jag fick höra väldigt mycket. Till exempel att jag var så desperat efter en son så att jag tog en av mina döttrar och gjorde till en son. Men också att vi var väldigt modiga.

Framförallt har Camilla och Sam stött på okunskap. De har upplevt att utrymmet för att transexuella barn ska kunna vara sig själva och bli mötta där de är, har varit väldigt litet.

Det var när Sam blev tonåring som Camilla kände att hon var tvungen att göra någonting för att påverka samhället för transbarn. Det var då hon började föreläsa. I åtta år har hon berättat om deras och hennes resa som förälder. I dag har hon även en föreläsning om hur man kan jobba med barn, ungdomar och vuxna som är transpersoner.

– Jag ger de rätta verktygen så att det kan bli en trygg och accepterad miljö där de växer upp och arbetar. Jag vill ge motivation och inspiration. Dela med mig av min kunskap och min erfarenhet för att skapa en lust att själv vilja lära sig och möta upp.

Läs även: "De kvinnliga hormonerna kämpar på"

Det var Annica Larsson och Madeleine Sundfors som bjöd in Camilla Gisslow till Hudiksvall för att föreläsa.

– Vi som jobbar som skolsköterskor vet att de här barnen finns i Hudiksvalls kommun. Det gäller ju att se och höra dem tidigt för att hjälpa dem på bästa sätt, säger Madeleine Sundfors.

Till föreläsningen bjöd de in barn- och ungdomspsykiatrin, förskolan, skolan, ungdomsmottagning, barn- och familjehälsa, socialtjänsten, barnkliniken, elevhälsa och lärare.

– Det är så otroligt viktigt att de som är först med att jobba med barn och ungdomar, är de som har kunskapen. Det är dem som ska ge utrymmet för barnen att vara sig själva. För man vet vem man är när man är liten, säger Camilla Gisslow.

Läs även: HBT-personer vågar inte komma ut

Hon känner att det är som natt och dag hur samhället i dag ser på transexualitet jämfört med när hennes son växte upp. Camilla har i så många år bråkat med läkare och instanser som inte har förstått.

– De senaste tre åren har det exploderat. Nu är det en transrevolution. Det är fler som kommer ut, berättar och syns. Det här är normalt, så länge människan har funnits har det funnits transpersoner och homosexuella.

Camilla menar att man i skolan och andra verksamheter inte borde lägga så mycket vikt på kön.

– Jag försöker inte att sudda ut kön. Det är inte farligt med själva könet, det är hur vi behandlar folk utifrån kön. Istället för att säga att alla flickor gör det här eller alla pojkar gör det här, dela upp det utifrån färgen på strumporna eller vilka husdjur de har.

Läser du ofta nyheter i din mobiltelefon? Ladda ner vår nya app här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning

Annons