Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äldres önskningar bagatelliseras

Å ena sidan säger kommunerna att de vill lyssna på de äldre, å andra sidan viftas åsikterna bort. Äldres klagomål betraktas ofta som "småsaker", och upplevs som störningar i arbetsrutinerna. Det visar undersökningar från Hälsohögskolan i Jönköping.

Annons

Tove Persson, doktorand vid högskolan, har genomfört de båda studierna. Hon ställde ursprungligen frågor om vad äldre oftast klagade på - men blev efterhand mer intresserad av hur klagomålen togs emot.

– Jag blev rätt besviken, för först svarade personalen att de äldre inte klagade på någonting. Och om de klagade, så gällde det småsaker: det var klagomål på maten, eller man fick inte gå ut när man ville, eller man ville vara uppe längre. Det var inga viktiga saker, tyckte personalen. Man kanske ville borsta tänderna själv, fast det tog en minut längre och personalen sade att det hade de inte tid med. Det är intressant. Å ena sidan säger man att visst ska de äldre få bestämma, å andra sidan säger man att hur skulle det se ut om alla fick bestämma, och att alla kan inte vara nöjda, säger Tove Persson.

Enligt Tove Persson består äldrevården av två parallellt löpande spår. Man har rutinerna som behövs för att äldreboendet ska flyta, man städar, fyller på förråden, delar ut mat, hjälper de gamla upp, och lägger dem. Och man har den personliga kontakten, där klagomål och enskilda önskemål upplevs som grus i rutinmaskinen.

– Att följa rutinerna är viktigt. Hur man är "duktig" beror mycket på hur väl man följer rutinerna. Och då kan enskilda önskemål upplevas som störningar, säger Tove Persson.

Ingrid Sandström är ledamot i det kommunala pensionärsrådet, och ordförande i Pensionärernas Riksorganisation i Hudiksvall. Hon har ett eget förflutet som yrkesverksam inom äldrevården, och bekräftar till viss del studiens slutsatser.

– Tyvärr så är det ofta så. Man blir undanskuffad när man blir gammal. Och jag tror att man oftast inte klarar av att stå på sig själv, man behöver barn och andra släktingar som ligger på. Jag tror att utbildning är bra, att personalen blir påmind om att ta de gamla på allvar. Inte bara personalen på äldreboendena, utan högre upp i organisationen också. Om cheferna är nonchalanta smittar det ofta av sig hela vägen nedåt, säger Ingrid Sandström.

Mer läsning

Annons