Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

35 års väntan på rätt lastbil

/
  • Anders Fagerström framför sin Kenworth.
  • Många mätare och reglage på instrumentbrädan. Här gäller det att hålla koll.
  • Någon trailer till lastbilen har Anders inte skaffat – ännu.
  • Anders Fagerström har alltid haft en förkärlek till amerikanska bilar och lastbilar.

Blanka jänkare är ingen ovanlig syn i vårt landskap under somrarna. Det är cruising var och varannan helg, och de där mullriga motorerna blir ett slags soundtrack till årstiden. Något man hajar till mer inför, är en stor amerikansk lastbil som på senare tid har dykt upp i Hudiksvallstrakten. Vi letade upp ägaren för en åktur.

Annons

– Jag har funderat på att skaffa en sådan här i 35 år. Man ska inte vänta för länge ...

Det säger Anders Fagerström från Näsviken, som sedan november i fjol har varit stolt ägare till en röd Kenworth från 1972.

Drömmen började redan 1979, när Anders hälsade på släktingar i USA, då han var 18 år gammal.

– Lastbilarna där var ju väldigt snygga. Vi pratade med chaufförer och fotograferade lastbilar, säger Anders och visar upp en bild av sig själv som artonåring intill en lastbil, av just märket Kenworth.

Bil- och motorintresset hade han redan innan han upptäckte amerikanska lastbilar.

– Min första jänkare köpte jag när jag var 17. Det var en Dodge Dart -65. Sedan dess har jag haft 10–15 bilar.

Det som skiljer amerikanska lastbilar från svenska är främst att nosen sticker fram, en så kallad nosbyggd lastbil. Det ger ett pampigare utseende.

– Och så är det avgasrören som sticker upp som två skorstenar som också ger det speciella utseendet.

Själva hytten, där lastbilschaufförerna sover, är också större och verkar mer anpassad för långa veckor ute på vägarna. Lastbilschaufförsyrket i USA, ett enormt stort land, innebär fler jobb längre hemifrån än i Sverige.

Efter 35 år med samma dröm, hade Anders bilden ganska klar framför sig över vad han ville ha.

– Det skulle vara en Kenworth eller Peterbilt. De märkena är helt enkelt snyggast. Fronten är snygg, det är en lite annan formgivning än på andra märken.

Lastbilen, mäktigt djupröd och med blänkande kromdetaljer, är i gott originalskick och under huven sitter en V8 som går på tvåtaktsdiesel.

Och syftet med köpet?

Helt enkelt att vara ute och åka lite.

– Och halva grejen är att träffa folk. Det finns kanske runt 70 gamla amerikanska lastbilar i Sverige, och vi ses på motorträffar och tävlingar. Jag var med i ett dragrace för lastbilar i Färila nyligen. Det är lite samma människor som har raggarbilar som gillar lastbilar. Så en hel del folk känner jag sedan innan.

Svårkörd är den förstås, med sina tretton växlar.

– Men de som kan köra på riktigt kopplar aldrig. De bara petar i rätt växel på exakt rätt motorvarv. Det är svårt, men jag ska lära mig, säger Anders.

Hur kom det sig att du slog till i höstas, efter 35 års väntan?

– Det bara kom. Det hängde nog ihop med att jag sålde en Buick -58, som jag hade haft i tio år. Det kändes som att det var dags att sälja den och byta mot något annat. Och så dök lastbilen upp.

På samma vis som han hyser en kärlek till amerikanska bilar och lastbilar, gillar Anders Fagerström själva landet bilen kommer ifrån – USA. Nästan varje år åker han dit, antingen med ett kompisgäng, eller familjen.

– Vi har åkt på många roadtrips, och så besöker vi marknader. Men i fjol var vi på Kuba! Där fanns många fina gamla bilar.

Hur kändes det då, när du körde hem lastbilen från Värmdö, en mörk dag i november?

– Då var jag lycklig. Jag ångrar ingenting!

Mer läsning

Annons