Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

3000 mil och halvvägs

/
  • Speglingar i Bofarasjön, fotograferad från vägen mot Sockmyre.
  • Ett bläckstreck längs varje avspanad väg.
  • Tänk om livets bästa bild finns bakom nästa krök? Seth Nilsson har kört 3 000 mil i Hälsingland, och kommit halvvägs.
  • Linjer, diagonaler. Det här fotot från Svedbovallen är taget från stege, bildvinkeln ger djup och hjälper ögat att följa gärdesgården in i bilden.
  • Kurvor nära Näsviken. Vad döljer sig bortom nästa krök?
  • Prästgrundet i Söderhamns skärgård.
  • Seth Nilsson vann Hälsingetidningarnas fototävling 2012 med den här bilden från Våsbo fäbodar norr om Edsbyn.

När naturfotografen Seth Nilsson gör nåt vill han göra det ordentligt.
För att ge sin sanna bild av Hälsingland tänker han besöka alla öar och köra alla vägar. Alla.
Efter 3 000 mil har han kommit halvvägs. Men varför har han alltid en burk kattmat med sig?

Annons

Sommartid ligger tältet och tandborsten alltid i bilen, ifall Seth skulle hitta rätt fotoställe och bli tvungen att vänta på morgonljuset. På biltaket har han surrat naturfotografens bästa vän: en stege. Och i baksätet ligger kattmaten.

Två dagar i veckan är han ledig. Då rullar han nästan alltid iväg tidigt på morgonen för att beta av ännu en liten del av Hälsingland. Målet är att åka landskapets alla vägar. Seth markerar noga på kartan vilka sträckor han har åkt. Han hoppar bara över korta skogsvägar utan bebyggelse, typ avverkningsvägar.

Vid finväder tar han båten på släp och åker till havet. Han kliver inte i land på varenda kobbe, men han spanar av dem alla i jakt på en vacker bild som berättar om Hälsingland.

– Om jag ska kunna ge min egen bild av Hälsingland måste jag besöka alla platser, säger Seth Nilsson.

För Seth duger det inte att bara åka till de erkänt vackra ställena som syns i turistbroschyrerna. Alla vet redan hur det ser ut i Järvsö och på Hölick. Tänk om livets bästa bild finns bakom nästa krök?

– När jag hittar en fin slingrig väg blir jag så glad som om Sverige vunnit VM-guld. Kurvorna gör att blicken vandrar in i bilden. Vad finns där bortom?

Vägkröken som en symbol för det vackra oupptäckta.

Läs också: Seth vann Hälsingetidningarnas fototävling 2012.

Seths kartor börjar falla sönder i vecken. De har varit med i fem år nu. Det var då Seth gifte sig med sin Berith, uppvuxen i Hudiksvall. För tre år sedan flyttade de hit och han började erövra sitt nya landskap på allvar. Tänk om han skulle bli av med kartorna. Han har skrivit "hittelön" och sitt telefonnummer på allihop för säkerhets skull.

Vi sitter i Seths volvokombi och lägger upp dagens rutt.

– Få se... i dag är det helt vindstilla, då vill man ju gärna åka till något vatten...

Spegelblanka ytor är guld för en fotograf. Seths pekfinger letar efter insjöar vid öppna ytor. Visst kan det finnas naturbilder att fånga mitt i skogen. Men det mänskliga ögat tycker bäst om variation och djup i bilderna.

Gärdesgårdar, diken och murar kan bilda fina diagonala linjer som ger perspektiv och djup. Då kommer stegen till användning. Linjerna syns ofta lite bättre ett par meter upp i luften. En stege kan vara skillnaden mellan en bra bild och en fantastisk.

Vi rullar mot Kilafors. Söder därom finns några lovande vägar som Seth inte åkt än. Siktet är inställt på pyttebyn Rickebo, en liten öppning mitt i storskogen.

Men det tar lång tid att komma fram. På vägen dit finns många vackra vyer att kolla upp, och varje avtagsväg grenar sig. Seth stannar ofta och kollar kartan. Tiden och milen rullar iväg. Ingen vy får missas, det är kanske enda gången Seth är just på denna plats.

– Jag är väl född nyfiken, och brinner jag för något så lägger jag ner min själ i det.

Den här dagen åker Seths kamera bara fram två gånger. Visst ser han många fina platser, men kraven är höga på den här nivån. Ingen av bilderna från dagens utflykt kommer till användning.

– Och lika glad för det är jag. Jag njuter ändå av att vara ute och titta. Bättre kan man inte ha det.

Bilderna blir i alla fall ett stöd för minnet. Nu kan han återvända när ljuset är bättre, färgerna starkare eller kanske när snön har lagt sig.

Läs också: Seth tog närbilder på lappugglan

Seth fotograferar alla slags motiv, med tyngdpunkt på miljöer som håller på att försvinna. Fäbodvallar är ett favoritmotiv. Helst sådana där det fortfarande finns någon slags jordbruk. Många tror att ingen längre hässjar sitt hö här omkring. Men Seth vet att åtminstone sex hälsingar har gjort så i år.

Han har besökt ett hundratal vallar och har säkerligen femtio kvar innan han är klar.

– Folk pratar om att Dalarna är så fantastiskt. Men Hälsingland har allt som Dalarna har, plus skärgården.

Seth upplever en väldig gästfrihet i gårdarna. Flera gånger har han blivit bjuden på mat och kaffe på avlägsna platser.

– Folk verkar vana vid att det rör sig människor i skogen, de är inte så misstänksamma.

Annat var det i Blekinge, där Seth levde sina första 40 år. En gång satt han och väntade på kvällsljuset i flera timmar på en äng. En man som bodde i närheten kom fram och frågade vad han var för en. Men han blev inte övertygad om Seths goda avsikter. Efter en stund kom mannen tillbaka och deklarerade: nu har jag ringt till polisen, så du vet.

Seth är uppväxt på en mjölkgård nära havet i sydöstra Blekinge. Han har mjölkat många tusen liter i sina dar. Kogödsel luktar gott för honom, det doftar barndom.

Idén om att kartlägga ett helt landskap är inte ny för Seth. På gymnasiet började han fotografera natur i hemtrakterna. På den tiden var det nästan bara fåglar. Efter en tid insåg Seth att han hade varit i stora delar av Blekinge, och bestämde sig för att löpa linan ut och besöka hela. Bilderna blev till en fotobok: Blekinge – Sveriges trädgård. Han har vunnit miljöpris och fått kungligt stipendium för boken. Men ännu vågar han inte säga att det ska bli en bok om hans nya landskap, han vill inte ha den pressen.

Seth håller ofta föredrag och visar sina bilder hos föreningar av olika slag. Han har ett bildspel med 150 bilder som skildrar Hälsinglands årstider. Sakta men säkert blir bildspelet bättre. Lyckas han ta en pangbild lägger han till den, och tar bort en sämre.

Men kattmaten då? Konservburken är alltid med i baksätet, man vet aldrig när den kan behövas.

För Seth vet att publiken älskar bilder på rävar, de är också hans favoritdjur. Med kattmaten kanske han en gång får chansen att locka till sig en nyfiken räv. I någon situation, kanske, om han har tur. Man vet aldrig.

– Min bästa bild har jag ju inte tagit än, säger Seth Nilsson.

Läs också: Naturfotografen Terje Hellesö flyttade från Hälsingland efter en bluffskandal

Mer läsning

Annons