Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värsta åskan i mannaminne

/
  • Tomas Larsson bläddrar i tidningsläggen från maj 2004 och minns infernot vid åskovädret den nionde maj.
  • I tidningen fyllde bränderna över fyra sidor.
  • En villa på Granberg blev svårt rökskadad.
  • Värsta branden var i Hå där ett hus brann ner till grunden.

Söndagen den nionde maj 2004 glömmer inte räddningstjänstens personal i första taget. Åskovädret i Bollnäs var det värsta i modern tid.

Annons

I Ljusnan kunde man dagen efter läsa hur söndagens insatschef, Stefan Bringsås, kommenterade arbetsbördan:

– Det värsta jag har varit med om.

På bara tre timmar under söndagseftermiddagen gick åtta larm om bränder som orsakats av åskan och på kvällen gick ytterligare ett. Sammanlagt fem villabränder, en ladugårdsbrand, en skogsbrand, en gräsbrand och ett automatlarm.

– Det var kaos, konstaterar Tomas Larsson som också jobbade den dagen.

Det började med en skogsbrand i Vallsta dit Arbrås brandkår ryckte ut, men snart nog fick Bollnässtationen skicka förstärkningar.

– Jag var egentligen ledig, berättar Tomas. Men när jag såg alla larm insåg jag att jag behövdes på jobbet.

Ett av larmen, ett automatlarm från Nyhamre skola, visade sig vara ett tekniskt fel, men det måste ändå kollas upp och det envisa larmet orsakade störningar i kommunikationerna mellan alla styrkor ute i fält.

– Det var egentligen automatlarmet jag skulle hjälpa till med, säger Tomas, men det slutade med att jag stod ensam vid en villabrand i Voxsätter.

Räddningsstyrkan i Kilafors åkte ut på den värsta branden, en villa i Hå som brann ner till grunden. Samtidigt slog åskan ner i en villa på Granberg och en villa på Björktjära.

Dessutom började det brinna i en ladugårdsbyggnad i Hertsjö och senare på kvällen i en villa i Herte. Sammanlagt var tretton fordonsenheter med sammanlagt 45 brandmän ute på fältet.

Hjälp tillkallades från både Alfta och Söderhamn. Och chef för allt var Stefan Bringsås, han skulle ta alla beslut och göra prioriteringarna samtidigt som han själv befann sig ute på en av brandplatserna.

– Jag kan förstå att Stefan tyckte att det var det värsta han hade varit med om, säger Tomas. Jag kan själv inte påminna mig något i närheten av den här eftermiddagen.

I den utredning som Räddningstjänsten i efterhand gjorde konstaterade man att allt gått bra, men att det dröjde alldeles för länge innan insatschefen fick stöd av ett bakre befäl som kunde ta över kontrollen från stationen.

– Nu har rutinerna förbättrats när det gäller den saken, säger Tomas Larsson. Jag känner mig också betydligt tryggare sedan vi gick ihop med Ovanåker och Söderhamn i Södra Hälsinglands Räddningsförbund. Visst fanns det ett samarbete tidigare, men det var mer stelbent än nu.

Se även: Midsommarväder genom tiderna

Mer läsning

Annons