Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ursvenskt vemod på stora scenen

/

Med en rejäl dos av det klassiskt svenska vemodet lyckliggjorde Pernilla Andersson och hennes kompande musiker de flesta som på onsdagskvällen satt sig ner framför stora scenen i Bollnäs Kulturhus.

Annons

Texterna, liksom musiken är vackert hopsatta och innehåller, som hos de flesta svenska vissångare både hjärta, smärta och vemod. Men finns det något mer svenskt än just detta vemod? Nej, så här en onsdagskväll i november sätter det nog ganska väl ribban för hur medelsvensson verkligen känner det. Att åka på turné med det material som Pernilla Andersson förfogar över, passar nog aldrig så bra som just nu.

Hon blandar gammalt med nytt och kryddar med några covers, givetvis av så klasiskt vemodigt snitt som Cornelis och Plura. Tidningens utsände gillade bäst när tempot steg i låtarna, men paradoxalt nog var det kanske ändå kvällens höjdpunkt att höra originalversionen av Desperados, den som Pernilla Andersson enligt egen utsaga tvingats göra i en betydligt snabbare version i melodifestivalen.

Turnépremiären var i Linköping i tisdags, men trots att Bollnäs bara var den andra spelningen på turnén lät det enastående tight och hopspelat. Kompmusikerna är av högsta klass, basisten Dan Berglund kanske till och med överkvalificerad för jobbet och Fredrik Rönnkvist, gitarr och kör, hanterade säkert de maskiner som krävdes för att få trion att låta som så mycket mer än just en trio.

Efter att ha fått kvällens största applåd för radiodängan Johnny Cash och Nina P avslutas kvällen med den instrumentala Lugnet och lugnad av detta stapplar vi ut bland byggställningarna utanför Kulturhuset och drar ett djupt andetag av det ursvenska vemodet i novemberkvällens kyliga luft.

Mer läsning

Annons