Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Suggestiv djungelbok med svärta och humor – i framtidens Bollnäs

/

Så här har du aldrig sett Djungelboken förut. I estetprogrammets tappning får Kiplings klassiker flera dimensioner ytterligare, med en handling i framtidens Bollnäs.

Annons

Bergvallhallen på Heden var välfylld när esteternas slutproduktion hade premiär på lördagen. En suggestiv föreställning i ett rasande tempo med rappa repliker.

En välrepeterad och påfallande begåvad ensemble bjöd på både svärta och humor i en tre timmar lång preimiärshow där dans- och musiknumren avlöste varandra.

Avgångseleverna från estetprogrammet tar publiken till år 2035 och till ett Bollnäs som skakas av krig, droger och kontroverser mellan olika falanger bland invånarna.

Det är alltså en väldigt modern variant av Djungelboken som sätts upp i Bergvallhallen. Den här versionen är en kritikerrosad storstadssaga som ursprungligen skrevs av Alexander Mörk-Eidem 2007. Handlingen utspelar sig där på en framtidsversion av Sergels Torg och att man nu flyttat Shere Khan, Bagheera, Kaa och de andra välkända figurerna till Bollnäs mest storstadslika betongmiljö – Wilhelminapassagen – känns som ett smart drag. Mycket naturtrogna kulisser, bör också noteras.

Rollfigurernas mest framträdande karaktärsdrag från Kiplings originaldjungelbok finns kvar. Shere Khan är till exempel både arg och farlig, ja rent av mordisk, Kaa har kvar ormens baksluga list medan Bagheera även här är ett rättskaffens kattdjur med högblank elegans. Och Baloo, den gamle björnen, han tvekar inte att dela ut en och annan saftig smocka till människobarnet Mowgli – i rent boxningsträningssyfte, så klart.

I esteternas föreställning är schakalen Tabaqui lite av ett sammanhållande kitt, med en fumlig osäkerhet och avväpnande humor som lockar publiken till en hel del skratt. Det gör även föreställningens apigaste brats, Joppe och Noppe.

Sång- och dansnumren – stordelen av musiken är skriven av Eric Gadd – är snyggt koreograferade, dessutom framförda med massor av energi, och hjälper till att lyfta handlingen.

Att säga att esteterna, och musikerna i orkestern, får Djungelboken att svänga är ett grovt understatement – det här är en show som rätt och slätt rockar.

Läs också: Esteter bjuder på dystopisk version av Djungelboken

Mer läsning