Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slöjdaktivisten: hemslöjd är en del av lösningen

/
  • Allt började här, i pappas verkstad i Roren, Vallsta. Många av ärren på vänster pekfinger ådrog sig Nisse Stormlod här.    – Jag är extremt hälsingefrälst, och vill tillbaka hem. Slöjden är så mycket mer levande här än i Blekinge. Det finns en helt annan acceptans för hantverk i Hälsingland, fler hemslöjdsföreningar och många fler som har gamla handgjorda möbler som en naturlig del i sina hem.
  • Detta är slöjd! Den som tar till en elkabel för att knyta fast snökedjan gör som tidigare generationer alltid gjorde: De tillverkade något praktiskt användbart för att de måste.
  • Inga krusiduller. Nisses knivar är oansenliga. Funktionen framför allt.
  • Hela arsenalen (nästan). Nisse Stormlod gör i stort sett alla sina projekt enbart med yxa, kniv och såg. Sandpapper äger han inte.
  • Doktorväskan full med knivar, ämnen och halvfärdiga projekt. Den bär Nisse med sig nästan överallt.
  • Man vet aldrig när man behöver en sån här! Att plocka med sig material direkt när man ser det i skogen är en grundregel för den sluga slöjdaren.

Slöjd är hållbart leverne, att respektera arbetet bakom sina ägodelar och att klara sig själv.
Kort sagt: Slöjd är framtiden.
Det säger slöjdkonsulenten Nisse Stormlod som fick hantverk med blodet när han växte upp i Hälsingeskogen.

Annons

När du hör ordet slöjd tänker du kanske på lackad furu eller det eviga sandpapprandet av en smörkniv i skolan.

Då ska du tänka om, tycker Nisse Stormlod från Roren utanför Vallsta.

Han kallar sig hemslöjdare. Därmed ansluter han sig till en tradition lika gammal som mänskligheten. Hemslöjd är sådant som vanliga människor alltid har gjort för att de har behövt bruksföremål. De kan vara vackra, men de måste vara funktionella.

– När jag ger bort en sked säger folk ibland att den är så fin så den inte kan användas. Det är helt fel. Om sakerna inte används är de värdelösa. En sked är till för att transportera mat till munnen. Men tänk om jag sliter ut den då? säger de. Se det som en prenumeration, säger jag. Om du mot förmodan sliter ut den här träskeden om tio år så lovar jag att göra en ny åt dig, säger Nisse Stormlod.

Läs också: Hundratal inspirerades av hemslöjd

Att ett föremål används är Nisses kvitto på att han har gjort ett gott jobb.

– Man brukar säga att en kinesisk krukmakare inte kan bli mästare förrän hundra år efter sin död. Det är först då man vet om han var så bra så att föremålen höll för att brukas i flera generationer.

Funktionen går före allt. Nisse avgudar en bra kniv, och har nästan alltid en sådan i fickan. Hans favoritkniv? Den som för tillfället är vassast. Även yxan är så vass att han kan raka sig med den (jo, han visar på armen).

Sandpapper använder han aldrig. En riktigt vass kniv ger en överlägset slät yta som vatten och smuts har svårt att få fäste på. Sandpapper ruggar upp och sabbar ytan, så att fukt kan tränga in och förstöra träet.

Slöjd ska vara enkelt. Nisse klarar sig nästan helt med yxa, såg och kniv. De gånger han slöjdat med skolbarn har han undvikit slöjdsalen. Snickarbänkarna, specialverktygen och sandpappret hämmar och begränsar mer än de underlättar, tycker han. Sann kreativitet uppstår i begränsning. Därför är det bättre att skapa utomhus eller i en vanlig skolsal.

Läs också: Många flitiga händer i Ljusne

För Nisse är slöjd inte en stil, inte en typ av föremål. Slöjd är ett förhållningssätt. När en bonde knyter fast snökedjan på traktordäcket med en stump elkabel är det slöjd. När en kruka går sönder och du byter den mot en konservburk i stället för att köpa nytt, då är det slöjd.

– Att ta det man har och våga göra saker enkelt. Och att ta in influenser från alla håll, från andra kulturer.

Det sägs att ordet slöjd hänger ihop med ordet slug, slug som i smart och händig, berättar Nisse.

Han bär oftast med sig en doktorsväska full av knivar, träbitar och påbörjade projekt. Att ha halvfärdiga grejer runt sig att ta tag i är en rikedom för honom.

Nisses favoritmaterial är björk. Det finns överallt och har neutral doft. Dessutom kan man använda bokstavligen hela trädet. Rötterna kan bli tråd, nävern burkar, löven kan man äta, saven dricka.

Nisse har slöjden i blodet sedan uppväxten i den glesa byn Roren. Pappa var byggnadssnickare med ständiga små och stora träprojekt därhemma. Mamma sydde kläder, både åt sina fyra barn och på beställning.

Att göra saker med händerna var självklart i familjen. Det var inget man pratade om, ingen använde ordet slöjd. Nisse visste att det inte var någon idé att säga till mamma och pappa att han hade tråkigt. Då blev han tvungen att städa eller diska typ. I stället gjorde han också saker med händerna.

– När jag kom hem från skolan stod mamma i syateljén. Har du inget att göra? Vill du sy ett par byxor?

Pappa curlade också Nisses skapande: han såg till att verktygen var skarpa, hängde tillbaka dem efter Nisse och städade verkstaden.

Det var först på slöjdinstitutet Sätergläntan som han fick ett ord för sin livsstil: hemslöjd.

Läs också: Kollakolla på återbruk från Hälsingland

Det mesta av det Nisse lägger under granen i år kommer att vara saker han tillverkat själv. Hans julklappsbudget är under 1 000 kronor.

När han köper köper han kvalitet. Saker som tål att användas, som tål att lagas. Det handlar om respekt för den som har tillverkat sakerna. Han vet hur mycket resurser det ligger bakom varje pryl.

– Om något är billigt är det alltid någon annan som betalar. Köper du en t-shirt för 29 spänn är det någon barnarbetare i Bangladesh som har varit tvungen att sova under symaskinen. Eller så har miljön fått betala.

Vi lever inte längre i ett slit-och-släng-samhälle, menar Nisse. Det var på 60-talet, då slet man grejerna och lät dem tjäna ut innan man kastade dem. Nu lever vi i ett köp-och-släng-samhälle, menar han. Folk slänger ut fungerande tv-apparater bara för att de har råd att köpa en större.

Nisse är slöjdkonsulent i Blekinge. Hans jobb är att kratta manegen för alla som vill "syssla med kulturyttringen slöjd". Det kan vara fortbildningar för lärare, samarbetsprojekt eller utställningar. Till exempel har han varit med och ordnat en utställning med lokalt hantverk på Blekinges flygplats, där många köpstarka personer har tid att titta.

På lång sikt är Nisses mission att få fler att förstå slöjdens plats i moderniteten.

Det handlar inte om att lära folk att framställa föremål. I stället önskar han att fler kunde behärska enkla handverktyg.

Det är inte mycket vits att lära en analfabet att rita sitt namn utantill. Men om man i stället lär ut konsten att läsa och skriva blir analfabetens möjligheter oändliga.

På samma sätt är det med slöjd, menar Nisse. Den som behärskar verktyg och material har inga begränsningar, den kan göra vad som helst.

– Det blir ett sätt att ta makten över sin egen konsumtion.

Mer läsning

Annons