Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skådespelerskan som lever sin dröm i Gävle: "Jag fick en bra start i Hälsingland"

/

– Jag var alltid med på något hörn. Så säger Marie Skönblom, född och uppvuxen i Kilafors, om uppväxten i Hälsingland och kulturlivet.
Numera huserar hon i Gävle och är en av de fasta medlemmarna i Skottes Musikteater. Där andra människor som växer upp i småstäder ibland pratar om jante och småstadsmentalitet, kan Marie Skönblom bara hylla sin barndoms trakter.
– Det var ett enormt bra klimat, med otroligt mycket kreativitet.

Annons

Vi träffas på Skottes musikteater mitt i Gävle, och dess anrika kafé Spegeln som också utgör entré för teaterbesökarna.

Här har Marie Skönblom jobbat i ungefär femton år. Men intresset för musik och teater har hängt med länge, länge.

– Jag har vetat från början att jag ville hålla på med musik. Och jag var involverad i det som bjöds i kulturlivet. Hå-teatern hade många eldsjälar och jag var alltid med på ett hörn. Det var kabaréer och sådant, sång och musik.

Marie Skönblom gick i Västansjö skola i Kilafors, och där fanns en högst entusiastisk musikmagister, Magnus Bergwall.

– Han var enormt häftig och hade en sådan drivkraft. Vi elever drogs med i det. Just de åren var det väldigt mycket som hände i och runt byarna, och jag upplever det som att det är så nu också, säger Marie Skönblom.

Under barndomen var det alltså sångerska hon ville bli, och därför sökte Marie till en estetisk gymnasieskola i Härnösand. Och det var under gymnasietiden som intresset för drama kom.

– Jag valde drama som tillval i skolan. Det var en helt ny grej för mig, som kändes jättekul. Innan dess var det bara sången som gällde.

Ett år efter gymnasiet lämnade Marie Bollnäs helt, då för att plugga klassisk sång på en folkhögskola. Där och då kände hon väldigt starkt att hon ville prova teater, så hon flyttade till Stockholm och gick en förberedande kurs på Kulturama.

– Sen gick jag en ettårig intensiv utbildning på Skara skolscen, som var en stor skola inom drama då. Nu finns nästan bara Scenskolan.

Efter ytterligare utbildning, på Teater- och operahögskolan i Göteborg, fick Marie jobb på stadsteatern i Göteborg.

– Där kände jag att jag kommit rätt i mitt yrkesval. Men teatervärlden var väldigt hierarkisk och det var svårt att få in foten helt där.

Då bar färden till Stockholm, där hon träffade sin man – som också var från Bollnäs, men de båda hade aldrig träffats förr – och hankade sig fram samt jobbade på Riksteatern en del.

Nu, många år senare och tre barn senare, med omvägen via Bollnäs där makarna bodde i några år, har de alltså landat på riktigt i Gävle. Båda Marie och hennes man fick jobb i Gävle och tröttnade så småningom på att pendla Bollnäs–Gävle.

– Men jag kan inte lämna Hälsingland mentalt. Fast jag bor i Gävle ser jag mig som en hälsing. Jag kunde inte ha fått en bättre uppväxt. Även om jag är född i en arbetarfamilj, och är den första som jobbar kreativt på det sättet. Att kunna jobba med musik och teater är nog inget någon i min släkt tidigare har trott var möjligt.

Och nog lever hon sin dröm, Marie Skönblom.

– Jag får ha mina barn nära mig, och jag får vara kreativ. Det är min dröm. Att få jobba med det man älskar allra mest, det är fantastiskt.

Skottes musikteater är ofta ute på turné i skolorna runtom i länet. Det är deras uppdrag i första hand, barn- och ungdomsteater, även om de hinner med annat också.

– Vi gjorde Faust, i regi av Peter Oskarsson, i gasklockorna, tillsammans med Folkteatern. Det var en enormt stor och häftig grej. Det är nästan så man måste nypa sig i armen för att förstå att det var på riktigt.

I skolorna är det ofta avskalade föreställningar som gäller. Enkelt, så att det når fram till barnen.

– Det blir en kontrast till det stora, pompösa, som vi också gör, berättar Marie.

Skottes musikteater har lite av det "gamla" sättet att se på teater – det är ofta levande musik med på scen.

– Det ger en helt annan känsla. Vi gömmer inte musiken i ett dike.

Skottes är en platt organisation, där alla gör allt, och lönerna ligger ungefär lika. Huset sköter skådespelerna/musikerna själva om, de städar och handlar till kaféet.

– Det roligaste med jobbet på Skottes är att jag har fått prova så mycket som jag kanske inte skulle ha gjort på en institutionsteater. Det är utvecklande. Vi blir inte tilldelade pjäser, vi bestämmer själva, det är en väldigt platt organisation i vår teater, det är lite ovanligt.

Just nu håller Skottes musikteater på med föreställningen Kainos sång, som utspelar sig under andra världskriget, då finska vinterkrigsbarn kom till Sverige.

– Det är en ganska gammal historia, men som är ny för oss. Vi kände direkt att vi ville göra den. Den är skrämmande aktuell, och handlar om en sjuårig flicka som kom till Sverige med sina två småbröder som hon hade ansvar för under resan. Vi har premiär 6 februari.

Marie återkommer till barndomen, och uppväxten i en småstad.

– Vad jag än var med i kände jag mig hemma. Jag tror att det kan vara bra att få vara lite stjärna i sin egen stad, det är en trygg plattform att börja på. Den tryggheten har jag alltid haft med mig. Jag fick en bra start i Hälsingland.

Läser du ofta nyheter i din mobiltelefon? Ladda ner vår nya app här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning

Annons