Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Ska hon dricka nu igen?"

/
  • Det är på kvällarna och nätterna ångesten är som störst. Ska mamma eller pappa dricka igen.

Paulina, Felicia och My.

Tre elvaåriga tjejer som funnit varandra genom BIG, Barn i grupp.

De har alla en förälder som missbrukar alkohol eller droger.

I dag vågar de berätta öppet om rädslan och skammen, men också om kärleken.

- Det är på kvällarna ångesten kommer. Inte ska hon väl dricka nu igen? Tänk om hon dör? Det är jobbigt, säger Paulina.

Annons

Vi träffar Paulina, Felicia och My på Familjecentrum i Bollnäs. Det är hit de går på onsdagar för att träffa kompisarna i BIG och så Karin Planeskog förstås, som är deras ledare.

De fnittrar och skrattar precis som barn gör i den åldern.

Egentligen är det inte förrän de börjar berätta som man förstår att de har erfarenheter som de egentligen är alldeles för unga för att bära.

De har alla en förälder som missbrukar.

- Det känns skönt att komma hit. Man vågar prata och berätta om hur det är. Förut trodde jag att det bara var jag som hade en förälder som är alkoholist, säger Paulina.

Hon berättar att mamma just har kommit hem från ett behandlingshem och Paulina vill tro att det kommer att gå bra den här gången.

- Jag älskar min mamma. Det är hos henne jag bor när hon är nykter.

För Felicia är situationen lite tuffare. Hennes mamma sitter häktat just nu och väntar på ett fängelsestraff för stöld och narkotikabrott.

Sedan två år tillbaka bor hon hos sin moster och där känner hon sig trygg.

- Hon har suttit i fängelse tidigare också. Då sa hon att allting skulle ordna sig när hon kom ut. Det blev inte så, det går inte att lita på mamma, säger Felicia sorgset.

Innan tjejerna började i gruppverksamheten vågade de bara berätta för sina bästisar hur det hade det hemma. Nu har de blivit öppnare och har börjat få förståelse för att alkoholism är en sjukdom, som dessutom kan vara ärftlig.

- Det finns alkoholism i våran släkt. Jag tror det är därför pappa har blivit det också. Han var det redan innan jag föddes, säger My.

My bor hos sin mamma men skulle vilja vara mer hos pappa om det gick. Men enligt hennes beskrivning ligger han mest på soffan och sover.

- Ibland är han nykter också. Men det känns ändå som att han älskar flaskan mer än brorsan och mig. Fast egentligen vet vi att det inte är så.

Den ilska och oro som barn känner tas på största allvar. Karin Planeskog jobbar med det i gruppen. Ibland kan det räcka med att leka för att väcka de bra känslorna till liv. Hon jobbar även mycket med samtal kring olika teman. Oro och skuld är sådana ämnen.

Inte allt för sällan tror barnen att det är de själva som är orsak till att föräldrarna dricker.

- Vi pratar om det mesta här, men vill man inte berätta så behöver man inte det, säger Karin Planeskog.

Tjejerna nickar instämmande. Men de har lärt sig att det är skönare att prata om problemen än att behålla det onda inombords.

- Vet du, säger Paulina plötsligt, det är på kvällen ångesten kommer.

Förut låg hon ofta vaken och lyssnade, rädd för att mamma skulle dricka sig full. Ångesten gjorde sig också påmind vid andra tillfällen. En så vardaglig sak som ljudet när man skruvar av korken på en mjölkförpackning kan fortfarande få henne att må dåligt. Det påminner henne om ljudet från en vinflaska.

Även My har svårt att somna ibland.

- Jag brukar fundera på om pappa har druckit innan han lagt sig och att han kanske aldrig mer vaknar. Att det är vid en gravsten vi ska besöka honom nästa gång. Usch, jag ska aldrig börja dricka.

Men mitt i allt det där onda finns ändå kärleken där. De älskar sina föräldrar. Felicia är den som har svårast känslomässigt just nu.

Hon vill tro på sin mamma, men vågar inte. Det har gått fel allt för många gånger.

- Men jag får väl åka till fängelset och hälsa på henne, kanske blir det bättre då.

Förra onsdagen var det sista gången de gick på gruppsamtal hos Karin Planeskog. Vill de kan de anmäla sig till en ny grupp. Men det kanske inte behövs.

Paulina, Felicia och My har hittat varandra.

Fotnot: My, Paulina och Felicia heter egentligen något annat.

Mer läsning

Annons