Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så planerar vi med pengarna

/

Ordning och reda, löning på fredag. Planering är a och o för de flesta människor med en stadig inkomst. Oavsett om man tillhör kategorin familj med småbarn eller är ensamstående.

Annons

Lönehelg. Tidningarna är fyllda av annonser och erbjudanden, krogarna stramar upp sig och står beredda. Det nya lågprisvaruhuset i Bollnäs premiäröppnar påpassligt.

Men de flesta sätter inte sprätt på lönen på en gång. I rådande tider är de flesta mer eller mindre försiktiga. Men visst finns det de som kan unna sig lite mer, gruppen unga par utan barn men med heltidsjobb och gruppen män och kvinnor över femtio, med utflugna barn och jobb är heta kunder.

- Der är vi som ska vända konjunkturen, säger Anna Svärd och skrattar.

Anna har rötterna i Arbrå, men bor i Linköping med sambo och hon är nyutexaminerad civilingenjör med jobb. Hon har precis fått sin första lön efter att ha levt på studielån i flera år. 7500 kronor i månaden från CSN räcker knappast att leva på så Anna har lärt sig att vara utan pengar.

Man skulle kunna tänka sig att hon sprätter pengar omkring sig av lycka när första lönen äntligen ramlat in. Men icke, nu vill hon ha en buffert.

- Nu ska jag försöka spara. Kanske till en resa.

- Men när man inte haft pengar förr, så är det självklart skönt att kunna unna sig något. Förut köpte jag de allra billigaste matvarorna, nu kan jag köpa det som jag vet är bra, men ofta lite dyrare.

Annas mamma Åsa Svärd, Arbrå jobbar som undersköterska i äldrevården. Hon och hennes man är 50 plus, har en fast inkomst, billigt boende och vuxna barn.

- Självklart kan unna oss mer nu, när räkningarna är betalda.

Erika Spinnars, Bollnäs, är föräldraledig med sitt första barn, dottern Lovisa, sju månader. Hon och Lovisas pappa har ändrat sina vanor radikalt sedan de fick barn.

- Vi är mycket mer prismedvetna nu. När barnbidraget kommer den tjugonde går det till Lovisa, ofta har vi väntat med inköp till henne till dess. Mor- och farföräldrar hjälper också till. Och vi är ju ändå två. Det kan inte vara lätt att vara ensamstående och försöka klara sig.

- Pengarna räcker inte alls som tidigare. Jag unnar inte mig själv någonting. Då kunde jag ha pengar kvar i slutet av månaden och handla mycket mer saker till mig själv eller sätta undan och spara.

- Planeringen är viktigare, när vi handlar mat till exempel. Förr kunde vi handla livsmedel samma dag, nu veckohandlar vi oftast.

Liisa Rastas, Söderhamn och Annica Johansson, Sandarne, gör praktik på Bollnäs sjukhus. Båda pluggar till undersköterskor på CFL i Söderhamn. Båda har varit ute i yrkeslivet tidigare, Annica som grundskollärare och Liisa som brevbärare.

- Jag är nyinflyttad i Söderhamn och några brevbärarjobb finns inte så jag måste omskola mig, säger Liisa.

Annica är i samma situation. Hon har bott och jobbat i Argentina i nästan trettio år och satsar på ett säkert jobb i sjukvården.

Pluggar man har man inga marginaler. Liisa har en tonåring hemma och en sambo som jobbar heltid. Annicas barn är vuxna och hennes man jobbar mer än heltid för att det ska gå runt när hon studerar.

Båda har matlådor på jobbet och känner sig sparsamma.

- Jag är lite för gammal för att bekymra mig om pengar, säger Liisa.

- Det är inte så svårt att inte ha mycket pengar. Man har kommit över det där.

Annica håller med.

- Man får köpa ett plagg mindre, kanske inte vara så modern, men leva livet här och nu. Det handlar om att prioritera. jag skulle vilja läsa vidare till sjuksköterska, men jag kommer att vara nära femtio när jag är klar. Är det värt det, har vi råd? Jag vet inte.

Mer läsning

Annons