Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu lägger hon saxen på hyllan

/
  • Warners frisersalong slår igen. Nu ska Britt njuta av pensionen!
  • Pappas hårtork är från 30- eller 40-talet. Den användes till att blåsa vågor i herrarnas hår.
  • Med hjälp av en slipsten och en strigel slipas rakknivarna för att bli tillräckligt vassa.

Hon tog över salongen efter pappa för 35 år sedan och började jobba som frisör redan som femtonåring. Britt Olofsson kan både blåsa vågor och hantera gamla raktekniker. Efter många år i branschen går hon nu i pension.

Annons

Det var aldrig något tvivel om hennes yrkesval. I nian började Britt jobba som lärling hos pappa, som också var frisör. Han öppnade upp Warners Frisersalong på 40-talet.

– På den tiden fanns det inga frisörskolor. Från det att jag var 15 år jobbade jag hos pappa och gick i skolan tre dagar, efter det gick jag en kurs innan jag blev färdigutbildad frisör, berättar hon.

Det har varit kärleken till människorna och skapandet som förgyllt arbetet. Inte en dag har det varit tråkigt att gå till jobbet.

– Jag ångrar ingenting. En gång tänkte jag: vad skulle jag göra om jag inte var frisör? Men jag kom inte på någonting. Det är just att jobba med människor som jag alltid velat göra, berättar hon, tvärsäker på sin sak.

Britt Olofsson är en pigg och alert kvinna med många järn i elden. Full av liv och med hjärtliga skratt beskriver hon sig själv som spontan och alltid på språng.

– Jag är som jag är, ibland pratar jag innan jag tänker. Min dotter brukar säga att jag är spontan, jag är inte rädd för att göra bort mig!

Genom åren har hon skaffat sig en trogen kundkrets. En kan undra vad som ligger bakom hennes vinnande koncept?

– En gång sa en kund såhär till mig: "Ni får väl börja fuska lite ni också så att ni får mindre kunder". Jag får alltid höra att jag är väldigt noggrann.

Efter 52 år i branschen och 35 år på salongen finns det många minnen och gamla skatter att plocka fram. Britt minns speciellt när Christer Pettersson var i Bollnäs och kom in och ville låna toaletten.

Kollegan som jobbade vid tillfället svarade ja, då hon trodde att det var en kund.

– Han gick in, lånade toaletten, tackade och gick ut. Sedan kom en kund in och sa: "Nu måste jag klippa mig för jag är så lik Lisbet Palme och Christer Pettersson är ju i stan!" Då förstod min kollega vem som hade varit där, berättar Britt.

I salongen finns också den gamla klenoden från 30- eller 40-talet, pappas hårtork. Exakt hur gammal den är vet inte Britt. Den användes till att blåsa vågor i herrarnas hår. Hårtorken är av tyskt märke och använder sig av likström.

Andra skatter är de gamla rakknivarna. Med hjälp av en slipsten och en, så kallad, strigel slipas kniven för att bli tillräckligt vass.

De senaste 15 åren har Britt varit själv i salongen. Annars har hon haft många anställda som kommit och gått. Hon har jobbat deltid under vissa perioder för att inte ta ut sig. Frisöryrket kan vara krävande fysiskt.

– Jag har gått och tränat hela mitt liv för att orka, så att jag inte ska få några krämpor. Sen har jag haft en avlastare till fönen och jag har alltid sträckt på mig eftersom man sitter så mycket i jobbet, säger Britt.

Det Britt kommer att sakna mest är hennes kunder. Att varje dag få möta positiva kunder har betytt mycket. När kunden har mått bra, har hon mått bra.

– Jag kommer att sakna mina kära kunder. De har gett mig så mycket blommor, presenter och kramar så det är helt otroligt. En eloge till dem, jag blir alldeles tårögd! säger en rörd Britt. Visst är det även med vemod hon lägger saxen på hyllan.

En trogen kund är Rigmor Schöning. I 50 år har hon gått till Britt.

– Britt är trevlig och lyssnar alltid, och som frisör får hon väl höra det mesta. Det som inte har avhandlats på en frisersalong, har väl inte avhandlats, berättar hon med ett allvarligt skratt.

Under alla år har Britt varit den enda som fått klippa hennes korta hår. Hon fick lite ångest när Britt skulle sluta, men som tur var hittade hon en ny frisör.

– Först våndades jag, men det gick bra. Hon får väl bli pensionär ändå, säger Rigmor.

Likväl känns det att det är dags nu, tycker Britt. Dottern har precis fått sitt tredje barnbarn och Britt vill spendera så mycket tid som möjligt med dem. Som pensionär har hon planer på att fjällvandra, spela golf, dansa bugg och umgås med familjen.

– Jag tycker om att röra på mig och nu har jag till och med tid till att plocka svamp, säger hon.

Efter lång tid slår den anrika salongen igen. Men tomt blir det inte i lokalen. Nu öppnar secondhand affären Gammalt&Nytt upp i stället. Ägaren Annica Westelius är en god vän till Britt.

– Det känns roligt! Jag tycker så mycket om Annica och det känns kul att det blir en sådan fin affär här i stället för något kontor eller så, säger Britt.

Mer läsning

Annons