Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturkrocken uteblev...

/
  • Nyårskonsert med Bollnäs Blås är en mångårig tradition. Årets konsert var den 28:e i ordningen, den andra i Kulturhuset och den första tillsammans med buskisgänget från Småstadsliv. Den befarade kulturkrocken uteblev dock.

Bollnäs Blås och Småstadsliv – finkultur och buskis – på samma scen, samtidigt.
Hur den eventuella kulturkrocken skulle mottas var frågan inför gårdagens nyårskonsert på stora scenen i Kulturhuset.

Annons

Årets nyårskonsert med Bollnäs Blås var den 28:e i ordningen, den andra i Kulturhuset och den första där värsta buskisen beretts plats bland finkultur som Also sprach Zarathustra av Strauss och den svenska nationalsången.

Av publikens reaktioner att döma blev det ingen krock alls, för Christer Johansson och Christian Wallin kunde gestalta sina karaktärer från Småstadsliv utan att det hördes något mumlande om "fräcka i mun" från åskådarplats. I stället skrattade folk.

Och det är just det, att få folk att skratta, som är Christers och Christians målsättning med Småstadsliv.

Störst applåder fick Bollnäs Blås, så nog var det konsertens huvudinslag som gick hem bäst i publiken.

Men, kära publik, varför släppte ni inte loss med taktfast handklapp – eller en rejäl busvissling – i åtminstone några av numren? Det hade höjt stämningen avsevärt.

Ni var ju i alla fall 450 stycken som löst inträde.

När blåset, förstärkta med Anders "Sasse" Sandström på gitarr och Erik Persson på bas, gick loss i John Fogertys Rockin´ all over the world var det ju som gjort för ovationer i bänkarna.

Någon speciellt inbjuden solist fanns inte med den här gången, men det gick så bra ändå. Det såg de skönsjungande damerna Malin Pärlenskog och Helene Danhard till.

Trombonisten Harald Hans-Ers erhöll ett stipendium på 1 000 kronor ur Per Greens minnesfond och dirigent, eller pinnkille, som Christer Johansson och Christian Wallin kallade honom, var Mattias Lindgren.

Mer läsning

Annons