Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Samhällets fiende nummer ett

/

Det lackar mot jul och köphysterin går som vanligt i taket. När vi öppnar sista luckan i kalendern har vi säkert slagit ännu ett köprekord.

Annons

Men det är väl bra? Vi lever trots allt i ett konsumtionssamhälle! Ju mer vi handlar desto bättre går det för Sverige.

Jag måste erkänna att jag personligen aldrig riktigt fattat hur ekvationen går ihop. Men förhoppningsvis är det någon med huvudet på skaft som har räknat ut hur det ska bli bra i slutänden.

Julkommersen har oss i vart fall i sitt grepp. Den drog i gång redan i slutet av november med Black friday.

Black friday är ett amerikanskt fenomen (naturligtvis) som började anammas av svensk handel så sent som för ett par år sedan. Konceptet går ut på att varorna ska säljas till svinbilliga priser och att vi ska handla som idioter bara just därför.

Till och med jag blev lite sugen. Man kanske skulle passa på att köpa en skjorta eller så... Nu när det ändå är så billigt!

Reklamens makt är stor. När till och med jag lockas in till foderbordet har någon verkligen lyckats!

Där sitter jag plötsligt och funderar över vad jag skulle kunna passa på att köpa när det nu är så förbaskat billigt?

Det är då jag tänker den förlösande tanken.

– Jag vill inte ha nåt. Jag har ju redan allt jag behöver – i alla fall av det jag har råd med.

Behöver jag ett par jeans går jag in i en butik och ber dem att plocka fram ett par jeans. Lika bra så, jag skulle bli tokig om jag skulle behöva välja själv bland alla hundra olika modeller.

Men vänta nu, om samhället bygger på konsumtion så är väl den ickekonsumtion jag representerar improduktiv så det bara smäller om det? För om allt för många börjar göra som jag, att bara köpa det man behöver, kanske systemet brakar ihop?

Med detta sagt är det inte omöjligt att många hädanefter kommer att betrakta mig som samhällets fiende nummer ett. Eller Public Enemy No.1, som de säger på andra sidan Atlanten.

Nu kanske någon manar fram bilder från 1930-talets stora depression. Där FBI-agenten Melvin Purvis och hans karlar hetsar skiten ur förhärdade bankrånare som John Dillinger och Pretty Boy Floyd.

Pretty Boy jagar fram bland blommande äppelträd i Ohio när en prickskytt skjuter ner honom med ett välriktat skott. Enligt FBI förbannade Floyd sedan uppbådet ända till det bittra slutet när Melvin Purvis beordrade en av sina män att ge honom ett nådaskott.

Nja, de där killarna mördade och plundrade där de drog fram. Jag tror inte att staten ser riktigt lika allvarligt på min ganska harmlösa verksamhet, att våga vägra köpa.

Men man vet ju aldrig...

Mer läsning

Annons