Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Morgonen jag helst vill glömma

Det är inte alltid man är i sitt esse. En mörk natt i november när jag låg och sov som bäst var ett sådant tillfälle som jag inte ser tillbaka på med speciellt mycket stolthet. Plötsligt väcktes av ett rop från övervåningen. Jag förstod precis vad det var, klev upp och gick dit.

Annons

Där möttes jag av en lätt ammoniakdoft och en sömndrucken treåring sittandes i sin blöta säng. Det var bara att ta tag i det, av med kläder, lägga honom i min säng, ner i tvättstugan med madrass och lakan ...

När jag väl gick och la mig igen hände något märkligt. Det var som att min son plötsligt blivit positivt magnetiskt laddad. Och jag var hans minuspol. För hans lilla kropp sög sig fast likt ett klister på mig. Mysigt till en början. Svettigt efter ett tag. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte fösa bort honom.

Likt en flyttfågel kom han tillbaka och klistrade sig fast på mig. Gång på gång. Att somna om gick inte. Timmarna gick. Till slut bestämde jag mig för att gå upp och unna mig en lugn och skön morgon för mig själv i stället för att ligga kvar med min magnetiske son. Jag hämtade tidningen, tände ett stearinljus och greppade tag i kaffeburken.

Till min fasa märkte jag att den var tom. Bittert förstod jag att mitt stundande morgonmys precis degraderats från nybryggt kaffe till enbart en smörgås.

Då kom andra smockan ...

Brödburken var lika tom den med. Med en timme kvar till dess att jag egentligen skulle gå upp fick jag helt enkelt nöja mig med att läsa morgontidningen i skenet av ett stearinljus med enbart ett glas vatten i handen. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

När väl barnen tassade upp väntade eldprovet. Hur skulle jag kunna få dem att acceptera att dagens frukost skulle bestå av enbart flingor och mjölk, som var det enda som fanns hemma och som ingen av dem tycker speciellt mycket om?

Helt enkelt för att det inte fanns något annat. Jag spelade ut mina bästa charmkort och sålde in den spartanska frukosten efter konstens alla regler. Och tro på fan. Trots sömnbrist och enbart vattenfylld mage lyckades jag. Det blev inte direkt något klang och jubel, men de åt. Men som från ingenstans kom plötsligt knock out-slaget.

– Pappa, vad är det för dag i dag, sa en av mina sexåriga tvillingsöner?

– Onsdag.

– Då är det utflykt, sa han och hans tvillingbror i kör.

Då kom paniken. Förskoleutflykt är synonymt med matsäck. Nu var goda råd dyra. Med flackande blick sökte jag över köket efter minsta spår av något matsäcksliknande att packa ner i deras ryggsäckar.

Till slut hittade jag två djupfrysta korvbröd i frysen som tillsammans med varsin flaska kranvatten fick duga. Jag skämdes men hade inget val.

Senare samma kväll frågade jag hur utflykten varit. Bra, svarade de och fortsatte sedan med att säga att matsäcken var den bästa någonsin. ”Korvbröd är så gott!”.

Smaken är som baken.

Tack och lov.

Läs fler krönikor av Christian Massana

Det är skillnad på folk och folk

Nu ska det smaka med lite feber och spya

På med handskarna och slå hen på käften

Det var inte alltid bättre förr

Jag håller aldrig tyst

Fråga mig så ljuger jag

Varför ta omvägen förbi Mars?

Mer läsning

Annons