Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Anteckningar från en balkong

Anteckningar från ett källarhål, det var vad Fjodor Dostojevskij sysslade med för en så där 150 år sedan. Själv sitter jag inte i något källarhål, nej mina anteckningar bygger på de tankar jag tänker när jag sitter på min balkong och funderar.

Annons

Jag ser solen gå ner över hyreshusens tak och i den tryckande värmen dricker jag något läskande och kallt. Tidigare under dagen har jag varit på en utställning med den store konstnären Mårten Anderssons grafiska verk.

Selkrokar, spelmän och rytande lejon fladdrar förbi tillsammans med Teklas hus. Och det är inte utan att jag blir lite tagen.

Visst, jag har eminent hjälp av Benke Bomans nya bok om nämnde Mårtens grafiska produktion – men ändå?

För någon vecka sedan blev jag bjuden på mat hemma hos en gammal bekant som jag inte träffat så ofta på sistone. Hon mindes tillbaks hur det var när hon flyttade till Bollnäs och när hon lärde känna mig (nu snackar vi way back then).

– Och så bodde du där, i den där lägenheten… och så lyssnade du på Rolling Stones… och så kedjerökte du – Marlboro… och så hade du väldiga fester!

Nu går jag på utställningar! Och blir in på alltihopa tagen av det!

Hur kunde det gå så?

Jagger och grabbarna har väl i och för sig med tiden tagit steget in i finkulturen, men då… den tid hon refererar till… var i alla fall inte jag finkulturell. Steget från det tidiga åttiotalets raggarslagsmål på folkparksparkeringar till dagens vernissage har varit långt.

Solen har nästan gått ner, men värmen består. Jag häller upp mer läskande dryck och funderar lite till.

Häromdagen såg jag en dokumentär på tv med en mycket gammal Robert Mc Namara. För de som inte minns honom så var han utrikesminister under fösta hälften av Vietnamkriget, under såväl JFK som LBJ.

Med en innerlig röst konstaterade han:

– We were wrong, but we were locked up in our thinking.

Alltså ungefär; vi hade fel men vi var låsta I vårt sätt att tänka.

Jag hoppas att det faktum att jag går på utställningar och får något med mig hem tyder på att jag har låst upp och kan rocka loss. Att jag faktiskt fortfarande kan lära mig något nytt!

Kan jag bara hålla mig lite lagom naiv och öppen till det bittra slutet... Då lovar jag er alla, att när det är dags att flytta in på hemmet så ska jag beställa mig en källarvåning.

Sedan ska jag skriva ner mina anteckningar från källarhålet. Och jag ska berätta sanningen om hur allt egentligen hänger ihop och hur vi ska få ordning på torpet.

Men tillsvidare får ni nöja er med det här, dessa anteckningar från en balkong.

Mer läsning

Annons