Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin firar med sina "pensionärsflickor"

/
  • Karin Frödin har svårt att förstå att hon blir 90 år tisdag den 7 juli. Hon känner sig ju inte så gammal.
  • Karin blev uppmärksammad i tidningen när hon avtackades på polishuset.

Middagen på restaurang med släkten är redan avklarad. Nu väntar 90-årsfirande med vännerna för Bollnäspolisens förra kamrer Karin Frödin.
– Usch, jag kan inte förstå att jag blir så gammal, säger hon inför födelsedagen den 7 juli.

Annons

Karin tar emot i sin fina och ljusa lägenhet i kvarteret Framtiden mitt i Bollnäs centrum. Här har hon bott i snart 23 år, sedan senhösten 1992.

– Jag flyttade hit då jag blev ensam. Min man Sixten dog den 6 juli samma år, dagen före min födelsedag, säger hon.

Hon tar fram gamla tidningsurklipp från 1990. De visar när hon avtackades efter 46 år som polisens kamrer.

"Karin är noggrann, lojal och mycket ansvarskännande", sa Bollnäs dåvarande polismästare Staffan Thunqvist, samtidigt som Karin fick en skrivmaskin i present av polishusets personal.

– Jag trivdes mycket bra, det fanns inte en enda polismästare som jag tyckte illa om, säger hon.

Karin Frödin började redan som 19-åring, 1944, på landsfiskalkontoret i Bergsjö. Hon hann även med att jobba i Gnarp, Hanebo och Edsbyn, innan hon bosatte sig i Bollnäs i mitten av 1950-talet.

1965 delades landsfiskalkontoret upp i avdelningarna polis, åklagare och kronofogden. Karin blev då kamrer för de två första, med ansvar för polishusets lönekontor. Ibland fick hon också rycka in som arrestvakt och även vara med vid utmätningar.

Karin återgår till att prata om sin avlidne make, Sixten Frödin. Han jobbade på Posten och de träffades när hon väntade på bussen, på väg till bio i Kilafors.

Var det kärlek vid första ögonkastet?

– Ja, det måste ha varit något dylikt. Och sen gifte vi oss 1952.

Karin Frödin föddes den 7 juli 1925 i Kallmyr utanför Ljusdal. Hon minns väl sina skolår och cykelturen till och från skolan i Ljusdal.

– Det var fem kilometer dit och fem kilometer hem. En gång fick jag åka häst för att det var så halt ute. När det var som kallast fick jag bo hos en moster i Ljusdal och ibland fick jag gå hem. Det gick det också, men inte skulle det gå i dag inte. I dag ska mamma och pappa skjutsa barnen överallt, om det så är bara 50 meter.

Ett annat minne som kommer upp är när dåtidens succéband Vårat gäng uppträdde i Folkets hus i Korskrogen.

– Jag fick följa med min tio år äldre kusin på den danskvällen. Men det var så mycket folk att det inte ens gick att dansa.

Karin Frödin har svårt att ta in att hon blir 90 år. Hon tycker inte att det känns någon större skillnad.

– Mina vänner säger; "du gör ju allting fortfarande". Men det är några saker jag inte får göra för läkarna. Jag får inte gå i trappor, inte städa och inte cykla. Och visst blir jag trött ibland, men det blir ju också de som är yngre.

Men promenera får hon göra – och det gör hon mer än gärna. Nästan varje dag blir det en promenad i centrum.

– Det är bra att komma ut och få lite frisk luft och det skadar inte att röra på sig. Men det tar alltid två timmar för mig att komma hem, för jag träffar så många som jag känner och som jag pratar med, säger hon och ler varmt.

Mer läsning

Annons