Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kåkstaden som försvann 

/
  • När du går efter stigen så skymtar du linskäkten genom grönskan.
  • Från dammen rinner vattnet till ett stort hjul som driver maskinerna inuti linskäkten.
  • Linskäktens eget maskinrum.
  • I vattenrännan transporterades vattnet mellan damm och hjul, lite som dagens vattenledningar.
  • Olle Andersson från Hanebo hembygdsförening visar runt och berättar om linskäkten i Svedja.
  • Det var genom att justera vattentillförseln som maskinernas hastighet bestämdes.
  • Ibland lämnar historien kvar små påminnelser i landskapet.
  • En korg med linfibrer.
  • En barkad stock som ska användas till en restaurering av linskäkten.

I Svedja utanför Kilafors är skogen tät. Nyfikenhet blir allt starkare ju närmare vägens slut du kommer. Tillsist möts du av en inbjudande linskäkt som varmt berättar om en annan tid.

Annons

Väg 83 söderut. Strax efter Kilafors finns en grusväg på högersidan. En väg som leder oss upp i skogen och tillbaka i tiden. 

Vi lämnar bilen i vägkanten och tar stigen mellan de tysta höga tallarna mot en stuga mitt ute i ingenstans. Stigen kantas av stenar och stubbar, några myggor surrar runt huvudet. 

Tallarna glesnar och en bäck rinner ner mot den timrade linskäkten som troligen byggdes i slutet av 1700-talet. Skäkten pryds av några gluggar, dåtidens ventilationssystem. 

Det sägs att det en gång i tiden fanns en hel kåkstad här uppe i skogen. Totalt sex linskäktar med tillhörande skäktbod ska ha spridit ut sig längs med bäcken.

– Jag tror att det låg en såg längst upp, men det finns inga rester kvar efter den eller de andra skäktarna. Eftersom skäktarna stod på stenar så ruttnade de snabbt bort när de slutade användas, säger Olle Andersson från Hanebo hembygdsförening.

Under 1960-talet var den sista linskäkten i Svedja nära att ruttna sönder och försvinna, då den i sista stund restaurerades upp. I dag är det Hanebo hembygdsförening som ansvarar för skäktens underhåll där den står i sin idylliska miljö.

Men troligtvis var det inte alls samma idyll som utspelade sig här för hundra år sedan. Linskäkten skulle kunna beskrivas som en enorm maskin. En stuga fylld av buller och människor som utförde olika processer i linberedningen.

Innanför dörren till skäkten hittar vi de jättelika stamparna som kan liknas med en stor träklubba vars uppgift var att slå sönder linets bark. Här inne tystades nog pigornas skvaller snabbt av det ljud som stamparna måste ha gett ifrån sig.

I rummet trängs också gigantiska kugghjul i trä som ser avancerade och nötta ut. En trappa upp finns en skäktsvärm, ett hjul med roterande träblad. Träbladen slog bort de sista vedämnena från linfibrerna. På varsin sida av hjulet satt pigorna och arbetade.

– Vid skäktningen kunde de skada sig rejält om de inte var försiktiga, säger Olle Andersson. 

Vattnet från bäcken drev på det stora hjulet som i sin tur fick snurr på linskäktens maskiner. För att skapa en jämn fart på maskinerna, dämdes dammar upp så att vattentillförseln kunde kontrolleras.

Vi promenerar upp till dammen som nu inte används på många år och vattennivån är för tillfället låg. 

– Linskäkten var i bruk en bit in på 1930-talet tror jag och den ägs fortfarande av samma gårdar som förr, säger Olle Andersson. 

Linskäktarna och linet är historiskt sett speciellt för just Hälsingland. Förr i tiden gjorde linet bönderna rika, så rika att de hade möjlighet att bygga sig egna träslott som fortfarande finns kvar lite här och var. I gamla skrönor beskrivs linet från Hälsingland som helande och hade krafter som kunde läka sår.

Linet är också en kulturväxt som under århundraden försörjt den svenska landsbygden. I början på 1800-talet dominerade fortfarande linfiber och ull bland de svenska textilråvarorna. Men så småningom slogs linet ut av bomullsprodukter och syntetmaterial. I takt med att utvecklingen gick framåt lämnade allt fler pigor och drängar linskäkterna ute i skogarna.

I dag finns det inristade spår i de timrade väggarna, budskap som lämnats kvar genom åren. Väggarna är stabila föregångare till dagens sociala medier.

Mer läsning

Annons