Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jerker Hans-Ers folkmusik – så mycket mer än bara toner

/

"En stark, kreativ kraft som väver samman olika kulturer och kommunicerar på ett plan vi inte kan förklara. Det är närvarande, lyhört och nyskapande. Lyssna. Blunda." Med den motiveringen från Imagine-juryn vann folkjazzbandet Blunda hela Sverigefinalen av Musik Direkt. Bandet består av fyra unga individer från olika geografiska och musikaliska bakgrunder. Den geografiska bakgrunden för violinisten Jerker Hans-Ers består mestadels av Arbrå, och den musikaliska kommer från hans familj och kulturskolan i Bollnäs.

Annons

För två år sedan flyttade han från Arbrå till Falun för att studera på folkmusiklinjen på musikkonservatoriet. Och det var där i klassrumsmiljön som bandet Blunda träffades för första gången. Snart insåg de sin gemensamma beröringspunkt, glädjen i att skapa och spela musik. Gärna improvisationsrik och experimentell sådan.

– Med kärleken till musiken i centrum bildar vi en sammanslagning av fyra olika dimensioner kan man säga. Vi alla kommer från olika genrer och har levt olika liv, och vi har tagit med oss olika erfarenheter och färdigheter. En av oss läser klassiskt slagverk, jag folkmusik och två andra på jazzlinjen. Så det blir en färgstark blandning av kreativa impulser som klingar i just jazz, folkmusik, klassiskt och popinfluenser, berättar Jerker Hans-Ers.

– Tanken med att medverka i Musik Direkt från början var inte att vinna, utan mer för att vi skulle ha ett givet mål att sikta på. Det kan ändå vara kul när man spelar så mycket som vi gör, att ha något lite mer konkret mål. Sen att vi vann hela Sverigetävlingen är helt sjukt. En väldigt mäktig känsla, vi har inte riktigt förstått det än, det är riktigt stort.

Fiolspelandet är något som Jerker ser på ett avslappnat men seriöst sätt. Han berättar att han tycker om att tänka så om saker i allmänhet. Men just musiken är något som alltid har varit en naturlig del i Jerkers familj. Mamma Karin jobbar som fiollärare på Bollnäs Folkhögskola, och pappa Örjan är spelman och chef på Gävle Konserthus. Därför föll det sig ganska naturligt att Jerker snabbt hittade sig själv i folkmusiken.

– När jag var fem år började jag i suzukigruppen på kulturskolan. Jag var omgiven av musik hela tiden så det är inte så konstigt att det blev som det blev kanske. Hälsingelåtarna är favoriter för mig, men jag gillar mycket norskt också. Hardingfelan, som jag spelar i Blunda, är ett norskt instrument och jag tycker om att varva den med vanlig fiol. Hardingfelan har en speciell klang jag trivs väldigt bra med.

Det ena har verkligen lett till det andra för Jerker Hans-Ers. Det ligger hundratals, om inte tusentals timmar spel och övning bakom hans karakteristiska toner.

– Det har varit som en stege. Jag började med lilla spelmanslaget Dream Team på kulturskolan, hoppade senare upp till den stora gruppen. Där fick jag höra om Hälsinge Låtverkstad, som jag var med i under tre år. Det var där någonstans jag insåg att musik är så mycket mer än bara toner. Man kunde knyta vänskaper och det var som sagt så mycket mer. Sen spelade jag med Gävleborgs Ungdoms Folkband i början av gymnasiet, och samtidigt i några andra projekt. Musik uppstår i möten mellan människor, för då betyder den som mest.

Ett viktigt möte för just Jerker skedde på Bingsjöstämman 2014. Där möttes han och nyckelharpisten Petrus Dillner, riksspelmannen från Marma, för första gången. Efter en lång natt med mycket spelande startade de så småningom duon Triplex, som sedan blev till en trio med gitarristen Eemil Rutanen från Ockelbo. De vann titeln Årets unga folkmusikband 2014.

Jerker och pianisten i Blunda, Gabriel, ledde också musikkonservatoriets elever till att bli världsmästare i Spelmanslag-VM i Linköping samma år med sitt tävlande lag. Och i fjol spelade han till sig bronsmärket vid uppspelning för Zornmärket i Järvsö.

Vad är det med dig och vinster Jerker?

– Hårt arbete lönar sig tror jag, och om man tycker att något är det roligaste som finns så syns det. Jag är absolut ingen vinnarskalle, men tror på att sätta upp mål med spelandet. Ibland behöver jag, och många andra, något att sträva efter och repa för. Men det är känslan som är det viktigaste, inte antalet utmärkelser. Om jag gör avtryck i någon, eller i mig själv så är jag nöjd.

Men utan kulturskolan och sin folkmusikfyllda uppväxt hade han inte stått där han står idag, intygar Jerker bestämt.

– Det var där, i hemmet och på kulturskolan, jag fick stöd i att man visst kunde ägna fritiden åt att spela fiol i stället för fotboll och innebandy som de andra i klassen gjorde. Att spela instrument är något som borde uppmuntras mer till barn tycker jag, det är väldigt stimulerande.

I framtiden ska Jerker läsa färdigt sitt sista år på musikkonservatoriet, och sen är planen att fortsätta utbilda sig inom musik.

– Jag siktar på att få spela så mycket som möjligt. Om en månad är det dags för stämveckan också, det ska bli härligt. Det kommer att bli ett grymt följande år, tror jag. Ett tips är att hålla ögon och öron öppna efter Blunda…

Mer läsning

Annons