Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jazzig resa med Tolling och Asmussen

/
  • På onsdagskvällen ger Mads Tolling Quartet en konsert i Ljusdals missionskyrka och på tisdag i Hudiksvall.
  • Peter Stormaresalen i Bollnäs var i stort sett fullsatt när Mads Tolling Quartet hyllade 100-åringen Svend Asmussen.

Mads Tolling Quartet drog fullt hus i Peter Stormare-salen i Bollnäs med sin hyllning till Svend Asmussen. Konserten ges även i Ljusdal i kväll och i Hudiksvall tisdag 23 februari.

Annons

I en minivan med destination Hälsingland reser den namnkunniga kvartetten på sin turné för att hylla den snart hundraårige danske jazzvirtuosen Svend Asmussen. Svend är fortfarande vid gott mod, hälsar Mads Tolling, jazzviolinisten och Grammy-vinnaren som frontar kvartetten. Mads Tolling som i yngre dagar uppsökte Svend för att gå i lära.

LÄS MER: En hundraårig jazzlegend firas i Hälsingland

Mads Tolling är suzukieleven som upptäckte att violinen inte bara var till för Mozart, Haydn och Vivaldi, utan även rock, jazz och bluegrass. Tolling gick över till den "mörka sidan", som han skämtsamt beskriver det. Han fick av Asmussen rådet att börja lyssna på Stuff Smith, den kända amerikanska jazzviolinisten.

Kvällen inleds med att musikelever från Bollnäs folkhögskolas musiklinje jazzar loss som uppvärmning åt de danska herrarna. Fyra män iklädda mörk kostym tar sedan världsvant plats på scenen; Mads Tolling på violin, Karsten Bagge på trummor, Morten Ankarfeldt på basfiol och sist men definitivt inte minst den enastående gitarristen Jacob Fischer. Fischer har i över ett decennium spelat tillsammans med jubilaren Asmussen.

LÄS MER: Jazzvår med många kvinnor

"It don’t mean a thing if it ain’t got that swing" som första låt sätter stämningen. En lekfull symbios instrumenten emellan signalerar att detta är mycket skickliga musiker. I nästkommande låt övergår ett ömt gitarrintro i smäktande fiol. Plötsligt är vi inte längre i Bollnäs. Vi är på en bistro i Paris en ljummen vårkväll. Känslan förstärks av doften av nybryggt kaffe som sprider sig mellan borden där publiken sitter. Det stillsamma sorlet av röster sveps in i trummornas bestämda viskning.

Hambo, som traditionellt spelas i tretakt, spelas i femtakt i Asmussens "Hambo om bakfoten". Pizzicaton står som spön i backen medan trummisen Karsten Bagge stampar takten i golvet. Hambon svävar iväg i bluegrass och vidare i balkanjazz. Genreövergångarna är som knappt märkbara smekningar som får publiken att kollektivt rysa av välbehag.

"Sermon for Stuff" är en hommage till Smith, signerat Asmussen. Den finstämda gospelvalsen påminner starkt om "Amazing Grace", och utstrålar stor närvaro, respekt och kärleksfullhet. Smith är bara en av flera stora jazzgiganter som Asmussen spelat med och inspirerats av under sina aktiva år. Låtar från den stora amerikanska sångboken är därför ett återkommande tema i Asmussens repertoar.

I bröderna Gershwins "I got rhythm" är det hin håle själv som ställer takten. Infernaliskt upptempo med glödande stråke, galopperande trummor, dunkande basfiol och hungrig gitarr. "Who could ask for anything more?" som framhålls i låten.

Efter pausen så är det så kallad gypsy jazz på menyn. Publiken har som i ett trollslag med jazzspöet förflyttats till en pråm på Moldau, en kvav Prag-natt. Känslan av Lasse Hallströms film "Chocolate" gör sig påmind, en lustfylld galenskap virvlar upp ur Smetanas favoritflod.

En variation på danska barnvisan "Lille Ole med paraplyen" övergår till Asmussens paradlåt "June Night". Och det är precis så det låter, som en finstämd försommarnatt, en virvlande känsla med nyckfulla tempobyten. Instrumenten gnider, knäpper, viskar, studsar, skuttar, drar, och visslar, precis som när naturen knakar och sommarnatten står för dörren. Midsommarnattsmagi uppstår och publiken liksom kvartetten nickar förnöjt.

En stående ovation senare avslutar Mads Tollings Quartet sin Asmussen-hyllning med låten på allas läppar – "Scandinavian Shuffle". Som gåva från jazzklubben får medlemmarna i kvartetten varsin burk lokalt producerad honung. "How did you know I have a sweet tooth?", skojar Tolling och danskarna tackar för sig. Just i kväll har även den trogna jazzpubliken fått sötad tand.

LÄS MER: Hitta alla artiklar på Nöje & Kultur här

Mer läsning

Annons