Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hoppas Immad ska få visum

/
  • Immad Samims skåp är kvar på Torsberg och vännen Kristina Barbet hoppas att han snart ska kunna få komma tillbaka till Bollnäs.
  • Ett foto som en kompis har tagit på Kristina och Immad.

Drygt en månad har gått sedan Immad Samim blev hämtad av polis och bortförd ut ur Sverige till Afghanistan.

Vännerna i Bollnäs har inte gett upp hoppet om att de ska hitta ett sätt för 19-åringen att kunna återvända till Sverige – kanske med ett studievisum.

Annons

Det är eftermiddag och skoldagen är just slut för Kristina Barbet. Vi träffas i ett uppehållsrum på Torsberg för att prata om en av hennes allra bästa vänner, Immad Samim, som nu befinner sig på flykt i Afghanistan undan talibanerna.

- När han fick beskedet om att han inte skulle få uppehållstillstånd önskade han att få avsluta sina studier. Vi har bara en termin kvar på International Baccalaureate-programmet. Sen skulle han åka med fri vilja. Men det gick myndigheterna inte med på, säger Kristina.

Immad kom till Sverige och Bollnäs i december 2009 som ensamkommande flyktingbarn. Kristina vet inte så mycket om det, eftersom Immad inte velat prata om det. Men hon vet att talibanerna ville göra honom till soldat och därför släppte familjen inte iväg Immad till skolan i rädsla för att talibanerna skulle ta honom. För det fick familjen en skriftlig varning – att om Immad inte kom till skolan så skulle hela familjen dödas av regeringen. Immads pappa förde honom till gränsen för att han skulle ta sig till en säker plats. Men halvvägs framme fick pappan återvända då han hörde att något hade hänt mamman och systrarna.

- Immad har inte haft någon kontakt alls med sin familj sen han flydde. Röda korset i Afghanistan tror att de kan ha blivit dödade under 2011. Många glömmer att Immad är en tonåring, precis som vi, och hur många tonåringar orkar prata om sånt? säger Kristina.

Men Immad fick aldrig uppehållstillstånd i Sverige. Först överklagade han till Förvaltningsrätten och sedan till Kammarrätten. Men ingen myndighet valde att ta upp ärendet på nytt.

Måndagen den 5 december 2012 ringde det på dörren till Immads lägenhet. Det var polisen som kom för att hämta honom för att sedan föra honom ut ur landet.

- Någon timme efter fick jag fick reda på vad som hänt. Vi var några som tog tåget till Gävle till Migrationsverkets förvar för att hälsa på honom och visa vårt stöd, säger Kristina.

Vännerna enades om att protestera för att få sin vän att stanna. De fixade namninsamlingar, ordnade en manifestation i aulan med inbjudna kommunpolitiker och de resta till Arlanda och spred ut lappar med hopp om att flygbolaget inte skulle ta med honom ombord till Afghanistan.

- Han visste inte vad som väntade när han passerat passkontrollen. Skulle talibanerna vara där?

Men Migrationsverkets beslut gick inte att ändra.

Tre personer eskorterade honom till Afghanistan, en flygresa som gick först till München i Tyskland, vidare New Delhi i Indien och slutligen till Kabul. Sedan lämnades Immad i sitt gamla hemland.

- Vi hade ordnat en övernattning åt honom den första natten. Men nu befinner han sig på flykt. Han bor på golvet i en moské i ett flyktingläger i ett grannland. Talibanerna vet att han är där och han är livrädd att de ska hitta honom, säger Kristina.

Någon av Immads vänner försöker få kontakt med honom dagligen, genom sms eller att de ringer. Men de måste vara försiktiga att så inte talibanerna upptäcker honom.

Vännerna skickar pengar till honom genom en bank så han har något att leva av. Det har förmodligen räddat livet på honom. De första dagarna i Afghanistan greps han av polis eftersom de såg att en västerlänning strosade runt på gatorna. En annan man som han lärt känna betalade polisen så de släppte Immad. Då skyndade sig Immad att köpa andra kläder, så han skulle smälta in bättre bland alla andra.

- Det är upp och ner hur han mår. Han är rädd och vill tillbaka, men han tänker inte fly. Vi försöker se vilka möjligheter det finns för honom att få studievisum eller arbetsvisum och få komma tillbaka till Sverige, säger Kristina.

Immad håller modet uppe och vännerna i Bollnäs tänker inte ge sig.

Mer läsning

Annons