Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemma efter björnattacken

/
  • Gråhundarna Tuva och Tilly vill inget hellre än att jaga älg. Per Hedberg och Gunilla Löfstrand är mer tveksamma, efter det som hänt.

När björnen började tugga på skallen var Per Hedberg övertygad om att hans sista stund var kommen.

- Det där kraschande ljudet – det lät ungefär som om björnen tuggade i sig chips – kommer jag aldrig att glömma, säger Per.

Annons

Lördagen den 11 februari: Per Hedberg är på väg hem efter att, tillsammans med brodern Tommy, varit ute och jagat älg i skogarna mellan Kilafors och Holmsveden. De har jagat på varsitt håll och efter telefonkontakt får Per veta att Tommy tappat bort sin hund.

Per söker sig närmare brodern, som är i närheten av Röstebo station, hör ståndskall och förstår att det kommer från Tommys hund. Per går närmare.

- Hade jag bara tänkt ordet björn hade jag förstås vänt direkt, säger Per.

Men han fortsätter. Per ser spår efter älg och tanken på björn finns överhuvudtaget inte.

Efteråt är han självkritisk.

- Det var skarsnö och jag hade aldrig kunnat smyga mig på som jag gjorde om det varit älg. Det borde jag ha tänkt på. En älg hade blivit skrämd av ljudet jag orsakade i skarsnön och sprungit därifrån.

Såvida älgen inte var skadad eller sjuk och av den anledningen låg och tryckte.

Den tanken hann Per precis tänka – sen brakade det till. Per var fortfarande så inställd på älg att han trodde det var en sån som attackerade.

Men det var det inte, utan en 200 kilo tung björnhanne, som hade blivit väckt i sitt ide under en gran.

Per hann få upp bössan och avlossa ett skott innan björnen var över honom.

- Det enda jag tänkte var att ladda om och skjuta ett skott till. Det var nog överlevnadsinstinkten.

Men att ladda om gick inte. Högra handen var obrukbar, svårt skadad av björnen.

Flera gånger tuggade djuret på Pers skalle.

- Jag var övertygad om att han skulle krossa skallen på mig. This is it, ungefär så tänkte jag.

Men björnen fullföljde inte attacken, utan lät sitt offer överleva.

Det blev en snabb ambulansfärd till sjukhuset i Gävle, sedan Christer Helmersson, Micke Persson och Tommy Hedberg burit Per 400 meter till farbar väg.

I Gävle vidtog en sju timmar lång operation. Ett uppslitet öra, inklusive hörselgången, sattes fast och även i övrigt handlade det om omfattande skador i huvudet. Höger hand var svårt skadad och blåmärken efter bett har Per på hela sin högra sida, ända ned till foten.

Hur mår du – egentligen?

- Efter omständigheterna bra, får man väl ändå säga. Jag har blod kvar innanför trumhinnan och hör lite dåligt, annars går det väl an.

Och psykiskt?

- Den första veckan var jobbig, då var jag låg. Det var som en film som spelades upp inom mig om och om igen. Stunder kommer väl fortfarande, men jag har inga mardrömmar och sånt.

Kommer du att jaga igen?

- Inte som jag känner nu, men det är långt till oktober, då älgjakten börjar igen. Fast det finns väl lika mycket björn då som nu – om inte mer.

Mer läsning

Annons