Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här kommer en superfarsa

/

Imorgon är det fars dag. Vi hyllar superfarsan nummer ett, storpappa Leif Fernqvist på Gumpels, skateboardhall och ungdomsgård. Han har så mycket ungar att han knappt kan räkna dem alla.

Annons

Imorgon är det alla farsors dag. Och som alla vet är det bara ett kommersiellt påhitt som inte innebär tvångsinköp av slipsar eller kalsonger. Man gör som man vill. Man hyllar pappa varje dag, lite då och då eller tar chansen på fars dag.

Leif Fernqvist är en riktig storpappa. En trygg pappafigur som passerat pensionsåldern, alltid är tillgänglig och cool som få. Han skrattar gott och trivs som fisken i vattnet bland alla "sina" ungar.

Nu går han och jäser på nya Gumpels, i skateboardhallen som blivit ett lyft och som han kämpade för länge. En skateboardhall som är landets näst största och lockar ungdomar, vuxna och andra nyfikna från när och fjärran.

- Det är nästa som en dröm, vi har velat så mycket så länge, säger han.

Att han går och jäser här är kanske en överdrift. Det är faktiskt Leif som står för städningen av lokalerna när det är stängt. Det är ganska mycket yta om man säger så.

Musiken dånar i högtalarna och farsan Fernqvist skrubbar med moppen på en av ramperna. Han är helt solokvist i lokalerna.

- Blodvite, hehe, säger han.

En skatboardåkare har ramlat och skrubbat sig.

Hundra ungdomar i snitt besöker Gumpels varje dag. Pengarna från Hannakörens vinst i Körslaget användes till en scen och snart står förhoppningsvis ett dans- och målarrum klart.

Är han en riktig pappa här?

- Jo, det känns så många gånger. Ibland är man nummer ett och ibland nummer två. Vi är som en familj här. Det finns en del ungar som inte mår så bra ibland. Då brukar de komma och vilja prata lite. Särskilt vid separationer, det är som ett behov.

- Men det kommer faktiskt föräldrar hit nu också. Det är konstigt, men trots att det är så stora lokaler så är det som ett så lugnt här. Det är många vuxna som blir överraskade av lugnet.

- Många spelar kort, pratar eller bara tittar på tv. Jag tror att de känner sig trygga här. Kanske för att det är så blandade åldrar och alla åldrar trivs med varandra. Vi tar hand om varann, ingen skrattar åt någon annan.

Leif pratar om sin egen barndom som var trygg och lugn. Idag är hans egen pappa, Bernhard Fernqvist, 98 år och bor på Bäckvägen i Bollnäs.

- Vi var en riktig kärnfamilj, som det kunde vara på den tiden. Det fanns alltid någon hemma, mormor bodde på övervåningen och brukade komma ner och hjälpa en efter skolan. Julafton var alltid helig, syrran och jag åkte alltid hem, var vi än var.

Trygghet. Det kommer naturligt för farsan Fernqvist.

- Det finns bara glädje i det här vet du. Man håller sig pigg och glad när man får träffa unga människor. Det är skönt att känna förtroendet från dem, skitkul!

Mer läsning

Annons