Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här är hälsingen som tagit 23 medaljer och är världsbäst på frisbee

/
  • Stina Burvall har vigt en stor del av sitt liv till att kasta frisbee. En idrott långt på sidan av sporter som fotboll, hockey och i Hälsingland; bandy.

Det hade lika gärna kunnat bli karate. Men Stina Burvall hittade glädjen i frisbeesporten. I dag är hon en av Hälsinglands få världsmästare.
– Jag hade svårt att tillåta mig själv att vinna, säger Stina Burvall.

Annons

Dräkten var inköpt och katorna inövade. Men när kompisarna i början av 90-talet lockade med Stina Burvall till frisbeeträningen lämnade hon karaten bakom sig.

Och 25 år senare är har hon över 20 medaljer och flera VM-guld i olika frisbeegrenar.

– Det var en slump. Jag hängde på och jag håller ju inte på med karate längre, så på den vägen är det, säger Stina Burvall.

Läs mer: Del 1 i serien – här är 80-årige pingisveteranen som vunnit 48 SM-guld

Enligt henne var det glädjen och gemenskapen i sporten som lockade över henne. Att det dessutom är en väldigt tillåtande sport var välkommet.

– Med frisbeesport måste alla misslyckas först. Ingen kastar en frisbee naturligt direkt. Det är träning som gäller helt enkelt. Du måste tappa den, kasta in den i väggen eller i någons bakhuvud, säger Stina Burvall.

Det tog dock ett bra tag och krävde dessutom ett fem år långt uppehåll från sporten innan Stina Burvall insåg hur bra hon faktiskt är. Runt 2005 började hon åka på SM-tävlingar och håva in medaljer.

– Jag var lite segstartad. Det tog ett tag innan jag förstod och kunde erkänna för mig själv att jag var bra på det här. Det är lätt att vifta bort det och tänka att andra är bättre, säger hon och fortsätter:

– Jag hade svårt att tillåta mig själv att vinna. Kalla det jantelag eller vad som helst. Men att få stå där uppe på podiet med guldmedalj och inte behöva bortförklara det med att motståndaren snubblade eller liknande, utan erkänna att jag står där för att jag är bäst.

De passionerade del 3: Längdfantomen Thomas Magnuson

Är du en tävlingsmänniska?

– Jag är ingen utpräglad tävlingsmänniska och är heller inte bekväm med ordet. Men jag tror att jag har blivit det mer och mer. Jag vågar vinna nu och i och med det vågar jag vara mer av en tävlingsmänniska.

Hur känns det att vinna?

– Det känns glassigt. Jag kan känna det i kroppen bara av att prata om det. Det är sjukt läckert, när det stämmer både i huvudet och i kroppen och med vinden. Det är häftigt.

Vad ser du som höjdpunkt i karriären hittills?

– VM-guldet i Double disc court 2014, som jag tog tillsammans med Regina Olnils. Det är kronan på verket. För mig är det den roligaste grenen. En social gren som kräver mycket teknik, fart och kommunikation med ens tävlingspartner. Och jag och Regina har så roligt när vi spelar.

Efter VM-guldet 2014 har hon tagit en paus från tävlandet. Hon berättar att hon tappade känslan och att det blev ett för stort fokus på prestation. Glädjen försvann.

– Hade du frågat mig före sommaren hade svaret varit att det är sluttävlat. Men så var jag och tittade på VM i somras, utan att tävla. Det var det bästa jag gjort. Det var hur roligt som helst att se sporten utifrån. Då började det pirra igen. Så jag tror inte att jag är helt borta, jag kan nog komma tillbaka igen.

Även om det är oklart om och när Stina Burvall kommer tillbaka till tävlingsarenorna tror hon att sporten alltid kommer att finnas med i hennes liv. På ett eller annat sätt.

– Jag har väldigt svårt att se att det inte kommer finnas frisbeear i mitt liv, i och med att jag träffade min man genom sporten (maken Tomas Burvall är också mycket framgångsrik inom frisbeesport - red. anm.). Det kommer nog alltid att finnas i mitt liv, även om det kan gå i vågor. Men jag kan inte se ett liv utan några frisbees i hallen.

Den här artikeln hade du kunnat få som pushnotis i din telefon. Ladda ner vår nya app här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning