Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han kröp till riksväg efter villabrand: "Jag tänkte att det är kört, det här överlever jag inte"

/
  • Stefan som befann sig i huset när det började brinna är mycket tacksam över den hjälp han fick av främst de tre tjejer som stannade när mannen krupit ut till riksväg 50.

Knappt tre veckor har gått sedan natten då Stefan tvingades kasta sig ur sitt brinnande hus i utkanten av Bollnäs och svårt skadad krypa till riksväg 50 för att söka hjälp.
– Jag hade rök i lungorna, frös så jag skakade och blodet bara sprutade från handen. Jag rev sönder armar och ben när jag kröp fram genom skogen och jag tänkte att det är kört – det här överlever jag inte.

Annons

Ena handen är fortfarande i bandage och rent mentalt har han knappt hunnit börja bearbeta den traumatiska händelsen som inträffade i december.

– Jag har knappt kunnat sova någonting på nätterna sedan branden och jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gör nu. Jag mår skit, rent ut sagt, säger Stefan och suckar.

Läs mer: Man hittades brandskadad efter kraftig villabrand – kröp ut till riksväg 50

Det var natten mot den 13:e december då Stefan, som befann sig i sovrummet i enplansvillan, upptäckte att det brann i hallen. Utgången var blockerad av eld och rök.

Han slog sönder ett dubbelfönster med ena handen och skar sig svårt, men lyckades ändå kasta sig genom fönstret ut ur huset där branden snabbt tilltog.

Skadad och omtöcknad började han krypa mot riksväg 50 några hundra meter bort, i hopp om att hitta någon som kunde hjälpa honom.

Det blev en skräckfärd genom skogen.

– Jag hade rök i lungorna, frös så jag skakade och blodet bara sprutade från handen. Jag rev sönder armar och ben när jag kröp fram genom skogen och jag tänkte att det här är kört – det här överlever jag inte.

Hur han fick krafter att ändå ta sig fram till vägen vet han inte, men han säger att någon form av överlevnadsinstinkt kom över honom.

Väl framme vid vägen susade flera bilar förbi honom utan att stanna. Stefan tog då det riskfyllda beslutet att krypa ut i vägbanan.

– Jag måste få hjälp annars dör tänkte jag och då kan jag lika gärna bli överkörd, tänkte jag. Så jag låg där på vägen och försökte vinka så mycket jag orkade.

Då kom räddningen.

– Det var en bil med tre unga tjejer som stannade. Jag minns att de frågade hur det var med mig och att jag svarade "inget bra" medan jag försökte knipa om runt handen som blödde kraftigt. Sedan börjar minnet svaja.

Stefan fördes i ambulans till Gävle sjukhus, där han lades in med skador som bedömdes som svåra. Efter tre dygn skrevs han ut och kunde lämna sjukhuset, men sviterna från brandnatten gör sig fortfarande påminda både fysiskt och psykiskt. Rörligheten i handen och fingrarna är begränsad och händelserna sitter kvar i huvudet.

– Jag har knappt hunnit börja bearbeta det som hänt, men det känns väldigt jobbigt allting just nu.

Läs mer: Brandskadad man har fått lämna sjukhuset

Polisen utreder branden som mordbrand, alternativt allmänfarlig vårdslöshet, och har ännu ingen misstänkt för brottet. En undersökning av brandplatsen gjordes den 15 december, men brandorsaken har inte kunnat fastställas.

I dag bor Stefan i en lägenhet på Gärdet i Bollnäs. Han är mycket tacksam över hjälpen han fick från räddningstjänst, polis och vårdpersonal efter olyckan, men allra mest tacksamhet riktar han mot de tre tjejerna i bilen som stannade och hjälpte honom:

– Det finns änglar, tyvärr är det inte så många men de finns. Och den här natten fanns de där för mig.

Fotnot: Stefan heter egentligen något annat.

Mer läsning

Annons