Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fullsatt kyrka lyssnade till Östberg

/
  • Kyrkoherde Lena Wängmark och Annika Östberg pratar om ögonblick som förändrar livet.

28 år i ett amerikanskt fängelse, med förakt och hån som dagliga inslag i "vården", torde vara förödande för vem som helst.
Hur Annika Östberg klarade sig utan att mista förståndet – dessutom med värdigheten i behåll – är en fascinerande historia.

Annons

Vill man ha en bra plats i Bollnäs kyrka på tisdagskvällen ska man vara ute i tid. Åtminstone om dragplåstret är Annika Östberg, svenskan som 1981 dömdes för dubbelmord till fängelse i mellan 25 år och livstid.

Annika Östberg avlossade aldrig några skott, varken mot restaurangägaren Joe Torre i Stockton, eller mot polisen Richard Helbush i Lake County, under det där olycksaliga dygnet i Kalifornien. Det var hennes dåvarande pojkvän som sköt de båda männen till döds, men domen mot Annika Östberg löd ändå på first degree murder.

Östberg kunde konstatera att de där ögonblicken som förändrar livet gör det på både gott och ont. I hennes fall, till en början, mest ont.

Kulmen på det onda nåddes i samband med dödsskjutningarna – då Annika Östberg var 27 år – och började när hon som 12-åring flyttade med sin mamma till USA.

Året efter rymde hon till San Francisco. Åren framöver dominerades av droger, prostitution, olika brott och fängelsestraff.

Ljusglimtarna var vid den här tiden få, men de ljusa stunderna fanns och när de väl dök upp lyste de starkt. Annika Östberg berättar om en episod från en isoleringscell efter morddomen. Hon satt där i 2,5 år, rummet var alldeles kalt och hon fick vistas ute endast tre timmar i veckan.

Trots att tillvaron präglades av förtvivlan lyckades Annika Östberg finna någon slags inre frid och gå vidare.

På en blank cellvägg lyckades hon projicera sin älskade farmors tapet och på så sätt gå in i något slags meditativt tillstånd, där bilder från förr var det dominerande inslaget.

Men så, i februari 2009, kom ett av de där ögonblicken igen. Ett av de ögonblick som förändrar livet, på gott och ont.

Och nu var det slut på onda. Annika Östberg fick besked om att hon skulle friges och få åka hem till Sverige och där avtjäna resten av sitt straff.

Det blev två år på kvinnofängelset Hinseberg innan hon kunde vandra ut i friheten.

Deltog i kyrkan gjorde även sånggruppen Dagsmeja. Lars-Erik Pehrzon från Erikshjälpen berättade om den resa till kvinnofängelset i Riga där Annika Östberg också ingick.

Under gårdagen hann Annika Östberg också med att vara på Erikshjälpen i Bollnäs och signera sin bok.

Mer läsning

Annons