Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farsans nya dammsugare

/

Farsan visar stolt upp robotdammsugaren.

Annons

Den decimetertjocka disken susar runt lägenheten och tuggar likgiltigt i sig matrester och dammpartiklar.

När morfar får höra om nymodigheten blir han orolig. Kommer den att piska mattorna ordentligt? Hans bild av robotar är hämtad från matinéfilmer från förr. De har huvud och armar och ben och pratar med monoton röst.

Han är 85 år gammal och orkar väl helt enkelt inte revidera den bilden.

De har tagit sig in i våra hem nu. Robotarna.

Att slippa lite obetalt hemarbete applåderar väl de flesta. Men farhågorna gnager. Vad händer med jobben?

Vad ska vi göra när robotarna erövrar bransch efter bransch och gör arbetaren av kött och blod till en överflödig relik från det förflutna?

Frågan ställs överallt hela tiden så det är inte utan att man börjar bli trött och tänker att det ordnar sig nog det där. Det har det ju alltid gjort.

Under våren verkar sociologen Roland Paulsen plötsligt ha blivit mannen på alla professionella tyckares läppar. Den med svenska mått radikala arbetskritikern har fått högervridna ledarskribenter att gnissla tänder och vänstervridna samhällsdebattörer att applådera.

Paulsens grundfrågeställning är ganska enkel. Är det verkligen självklart, eller ens önskvärt, att vi alla ska jobba åtta timmar per dag?

I jämförelse med historiska arbetskritiker framstår Roland Paulsen som en mes.

Jag tänker på folk som William Godwin. Den brittiske 1700-talsprästen som blev ateist. Verksam som journalist, filosof och författare. En förgrundsfigur inom anarkismen. Gift med feministikonen Mary Wollstonecraft. Far till Mary Shelley, hon som skrev boken om Frankenstein och hans monster.

Många i hans samtid fruktade och hatade den teknikutveckling som den industriella revolutionen förde med sig. Men medans ludditerna slog sönder vävstolar såg Godwin maskinen som en befriare och förutspådde en framtid där man bara behövde arbeta en halvtimme om dagen. 30 minuter alltså. Resten av tiden skulle ägnas åt att njuta av livet och lära sig nya saker i en idyllisk lantlig miljö.

Jag är ingen ekonom så jag har ingen aning om huruvida det rent samhällsekonomiskt skulle fungera. Förmodligen inte. Men nog låter det skönt i alla fall.

Vad min far anbelangar tyder dessvärre det mesta på att han kommer att lägga den tid han sparar på att slippa jaga dammråttor på att arbeta ännu mer. Han slänger ett öga på roboten, sveper i sig sista kaffeslurken och skyndar iväg under ursäkten att det är "lite grejer" han "måste fixa".

– Han har ju alltid varit gift med jobbet, säger mamma med en suck.

Mer läsning

Annons