Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stor dag för småfolket

/

Pappan med sina två små döttrar, en i varje hand, är på väg in till Supersnällasilversara.
"Äre ingen som är kissnödig nurå? Ingen? Alldeles säkert"?
Undrar pappan. Döttrarna försäkrar energiskt att det är de inte.

Annons

Där var farmor och farfar, mormor och morfar, mamma och pappa - och så småfolket. Det här var småfolkets eftermiddag. Småfolket hoppade och studsade och visste knappt till sig av upphetsning och förväntning. Alla hade kommit för att se Bollibompa-Sara Edwardsson. Det finns ingen som inte vet vem h o n är.

Fem minuter sen kommer Sara in på scenen, tar micken och säger: "Hej, vad heter ni?"

Då 300 barn ska svara - samtidigt - blir det lite... ja, ni förstår.

Så Sara frågar igen: "Jag hörde inte, vad heter ni?"

Det blir kul show. Absolut kontakt. Så vinns barn. Direkt.

Sedan är det full allsångsrulle i över en timme, med massor av musik och dans och färg och fart. Vi ser och hör Sara med egna bandet The flying carpet. Vi ser och hör Granbergsskolans barnkör med förstaklassare i flera av numren, Dansverkets alla dansare och vi ser och hör en doakör.

- Doakör, oj. Nu känner jag mig som en riktig artist, sa Sara Edwardsson.

Mitt under konserten börjar en liten flicka gråta. Någonting gjorde att det brast en smula. Så mamman och dottern går ut och pratar.

Hajvisan var en ganska blodig historia.

Och Hey baberiba ett häftigt slutnummer.

Efteråt stannade Sara kvar och skrev autografer. Köerna ringlade långa. Småfolket väntade tåligt.

Konserten drog fullt hus, succén var total. Barnkulturveckan fick sin drömstart och småfolket sin festligt sprakande eftermiddag.

Mer läsning

Annons