Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drömmen att bli lärare blev sann i Bollnäs

/
  • Kerstin Svevar bor numera fantastiskt med utsikt över Varpen. När hon kom till Bollnäs 1973 bodde hon inneboende i ett litet rum. Hon hade ju inte tänkt stanna.

Drömmen var att bli lärare. Hon blev både det och författare.
– Jag älskar att vara med människor, jag älskar litteratur och jag älskar att undervisa. Så det har varit så bra som det kan bli, säger Kerstin Svevar.

Annons

Kerstin Svevar hade aldrig varit i Bollnäs när hon gick ut sin lärarutbildning i Stockholm 1973.

– Men det fanns ju inga jobb. Det jag hittade var ett vikariat på en termin i Bollnäs. Så jag tänkte: jag testar det.

Det har gått över 40 år sen dess och Kerstin är kvar. Det började på Granbergsskolan och fortsatte på Gärdet, gymnasiet, komvux, folkhögskolan och hel del annat.

– Det har inte gått en dag när jag varit less på jobbet, säger hon.

Men vi tar det från början. Kerstins föräldrar är finlandssvenskar från Österbotten. Efter kriget kom de till Sverige för att hitta jobb och hamnade först i Stora Skedvi i Dalarna där pappa jobbade som snickare åt gruvindustrin. Där föddes Kerstin 1950.

– Jag är faktiskt född i sängen där hemma, berättar hon.

Några år senare flyttade familjen till Hosjö utanför Falun där pappa byggde ett nytt hus, snickare som han var. På somrarna bar det alltid av till släkten i Finland.

– Vi åkte fyra personer i vår lilla Saab. Och campade och hade all mat med oss. Jag förstår inte hur vi fick plats.

Efter gymnasiet i Falun var det ingen tvekan om yrkesvalet. Drömmen var att bli lärare. Hon valde tyska och svenska eftersom det var en kombination där det var lite lättare att hitta jobb.

Sen var det det där med örat. En lärare måste ha intyg på att hörseln var okej. Kerstin gick till doktorn men fick inget intyg.

– Han sa: Du är döv på ett öra. Och jag kände hur hela min värld rasade samman. Jag gick nerför gatan och tårarna bara rann.

Sen hon samlat ihop sig gick hon till en annan doktor som tyckte att Kerstin trots allt hörde rätt okej med ett öra och skrev ut intyget.

– Sen dess har jag hittat strategier för hur jag ska sitta eller stå för att höra. Och det är aldrig någon som märkt något om jag inte berättat det, säger hon.

Redan 1977 började Kerstin skriva läroböcker i samarbete med makarna Lindskog i Viksjöfors. Det har blivit ett 50-tal sen dess. Den senaste, en ordkunskap och grammatik för mellanstadiet, kom för bara några månader sen.

Det skönlitterära författarskapet hittade hon in i via arbetet med ungdomsteater i Bollnäs. De satte upp en pjäs om nordiska gudar som Kerstin skrivit manus till. När DN utlyste en litterär tävling skickade hon in det bearbetade manuset.

– Jag vann inte. Men de ville ge ut boken så 1993 debuterade jag som skönlitterär författare.

Det har blivit ytterligare ett 15-tal böcker genom åren, allt från lättlästa böcker för barn till erotiska noveller för vuxna, det sistnämnda också efter en annons i en tidning.

– Det var en rolig utmaning, tycker Kerstin som egentligen känner sig rätt blyg för att skriva om erotik.

De flesta böcker har kommit till på sena kvällar efter jobbet. Man undrar var hon fått orken ifrån.

– Jag kan nog vara rätt effektiv, säger hon själv.

För 20 år sen hörde Bollnäs folkhögskola av sig. Då hade Kerstin redan jobbat med kreativt skrivande för Mitthögskolan i Härnösand. Nu blev hon lärare för folkhögskolans skrivarlinje, bara för kvinnor, och där har hon blivit kvar.

– Det har framför allt inneburit fantastiska möten med människor. Många med tragiska öden i bagaget som fått en plattform att växa utifrån.

Nu blir Kerstin Svevar pensionär. Men absolut inte sysslolös. Hon kommer fortfarande att vara mentor för några av eleverna på skrivarlinjen. Och hon kommer självklart att fortsätta skriva själv.

– Sen hoppas jag få lite mer tid för mina barnbarn. Och för trädgården och fotandet. Och för resor, Sydafrika hägrar lite.

Finland då?

– Jo, det drar faktiskt lite. Jag minns när vi badade vid Oravais och pappa sa: här kan du gå hur länge som helst och till slut kommer du till Sverige. Så det blir nog en resa dit också.

Mer läsning

Annons