Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Christer minns björnattacken

/

Per Hedberg slogs för livet när han för en vecka sedan attackerades av en björn i Röstbodarna mellan Kilafors och Holmsveden.

Christer Lund i Arbrå har varit med om samma dramatiska upplevelse. Den 13 november 2008 överfölls han av en rasande björnhona i Vallstaskogarna.

Annons

Christer Lund, 42 år, minns varje detalj av det möte i skogen som så när ändat hans liv. Christer berättar om när björnen kom utrusande ur den täta ungskogen och gick till anfall med käftarna öppna, hur han fick upp bössan och på måfå avlossade ett skott, hur han med 150 kilo björn över sig slogs till marken och hur björnen bet sig fast i hans högra ljumske, ruskade och slet.

- Då var jag övertygad om att jag skulle dö, säger Christer.

Det hade han säkert också gjort, om det inte varit för jämthunden Arrak. Hunden vek aldrig undan från platsen där Christer kämpade för sitt liv, utan försvarade sin husse med alla medel.

- Förmodligen var det Arraks förtjänst att björnen släppte sitt grepp och försvann därifrån, säger Christer.

När björnen kastade sig över honom tuppade Christer för en stund av. När han kvicknade till och såg en björnskalle framför sig undrade Christer vad det var för tv-program han tittade på.

Tid att ladda om älgstudsaren fanns inte, så Christer använde bösskolven som vapen. Med den slog han så gott det gick. Kanske bidrog även det till att björnen plötsligt släppte taget och gick därifrån.

Osäker på om den skulle komma tillbaka eller inte laddade Christer snabbt om och sköt ett skott till innan björnen försvann ur synhåll. Även det träffade, skulle det senare visa sig. Det första skottet tog i örat, det andra i ett framben.

Christer blödde nu kraftigt i sitt sargade ben. Han försökte hejda blodflödet och ringde samtidigt kompisen Mårten Bergfeldt. Honom hade Christer varit i kontakt med även tidigare under dagen och han var den ende som visste att Christer var ute på egen hand i skogen för att skjuta älg i närheten av Besbovallen och berget Hallbrån. Det ligger ungefär en halvmil väster om Vallsta samhälle.

Mårten Bergfeldt kom snabbt till undsättning. Med en livrem stoppade han det kraftiga blodflödet (Christer förlorade 1,5 liter blod), ambulans tillkallades och Christer kunde transporteras till sjukhus.

Efter björnattacken blev Christer erbjuden psykologhjälp. Han avböjde och blev – genom att berätta – sin egen terapeut.

- Minst en gång varje dag, ibland fyra och fem gånger, fick jag berätta min historia. Så såg det ut hela det första året efteråt, säger Christer.

Värken i benet och de ständigt återkommande mardrömmarna är andra minnen från det där första året.

I dag mår Christer bra. Benet lyder inte riktigt som han vill i alla lägen, men psykiskt är det inga problem. Jagar gör han igen och så sent som vid björnjakten i höstas såg han en hona med två ungar på 20 meters avstånd. Där kunde Christer ha fällt sin första björn – om han fått skjuta.

Efter olyckan har Christer omvärderat sin inställning till björn. Han går till exempel aldrig med oladdat gevär i täta buskage och han ser alltid till att ha någon med sig.

- Jaga aldrig ensam. Det är det bästa råd jag kan ge, säger Christer.

Ett annat råd är att man bör ge akt på hundens skall och beteende. När en älg är i faggorna står hunden stilla eller rör sig sakta, handlar det om en björn blir, generellt sett, hundens skall grövre och mer morrande. Dessutom är den mer livlig i rörelserna.

Efter dramat i Vallstaskogarna gjorde polisen en grundlig undersökning av händelseförloppet. Inte för att polisen på något sätt misstrodde Christer, utan för att han skulle slippa obehag i form av anmälningar.

Det hjälpte inte. Christer anmäld för såväl tjuvjakt som djurplågeri – av både björnen och sin hund.

Till sist en hälsning från Christer till Per Hedberg.

- Hoppas du är på benen snart igen. Och hör gärna av dig. Det är bra att prata med någon som själv varit med.

Mer läsning

Annons